Du har fått en faktura från Radiotjänst i Kiruna AB, RIKAB. Kundtjänsten kommer att säga att du måste betala beloppet oavsett om beslutet är felaktigt eller ej. Gör ej det. Det stämmer att en statlig avgift (som exempelvis radio- och tv-licensen) generellt ska betalas oavsett om man tycker att någon del i det är felaktigt, men när det gäller Radiotjänst är det deras tolkning och beslut som är felaktigt. Det beslutet har orsakat att du felaktigt har fått fakturan.

Om du har betalat är det inte någon fara, Radiotjänst i Kiruna AB blir så vitt jag vet återbetalningsskyldig och du har rätt att kräva ränta för tiden de har haft pengarna på sitt konto.

Bestrid fakturan. Gör ett kryss över den fakturan som du har fått, skriv även ordet Bestrides på fakturan. Skriv dessutom ett följebrev med åtminstone följande text ”Jag saknar utrustning som är avsedd att ta emot Tv-utsändningar och bestrider därmed avgiftsskyldighet.”. Ta kopia / fotografi av faktura plus brev och skicka faktura plus brev till Radiotjänst i Kiruna AB // 981 80 Kiruna. Använd dubbla frimärken.

RIKAB kommer tolka din bestridan som en önskan om omprövning, och kommer att skicka ett svar där det står ungefär ”Även datorer, surfplattor och mobiltelefoner räknas som Tv-mottagare även om de kan användas för annat ändamål.” oavsett vad man själv skrivit i övrigt.

Svara på omprövningsbeslutet skriv med det beslutsnummer som står på beskedet från Radiotjänst, med följande text ”Jag överklagar RIKABs beslut och hänför till att jag fortfarande helt saknar utrustning som är avsedd att ta emot Tv-utsändningar samt att jag därmed bestrider avgiftsskyldighet.”

Man kan, om man vill, skriva med hänvisning till lagen (1989:41) paragraf 2a § som skriver att bara den som innehar Tv-mottagare (sådan teknisk utrustning som är avsedd att ta emot utsändning eller vidaresändning av TV- program, även om utrustningen också kan användas för annat ändamål) behöver betala radio- och tv-licensen, men jag skulle föreslå att man gör det först i svaret till förvaltningsrätten.

När ärendet kommer till förvaltningsrätten i Luleå kommer du få all hjälp du behöver. Huvudregeln inom förvaltningsrätten är att man såsom privatperson inte skall behöva juridisk hjälp för att driva sin process eftersom rätten skall hjälpa till med att lösa ev. oklarheter genom processledning. Det viktiga är att du frågar förvaltningsrätten om du har några frågor, samt ser till att inkomma med skriftliga svar när förvaltningsrätten så begär.

Man kan anlita jurist om man vill, men då får man troligtvis betala större delen av kostnaden själv. Jurister är normalt inte gratis att anlita och just när det gäller förvaltningsrätten borde det heller inte behövas juridisk hjälp. Göteborgsposten skrev om två jurister som driver ett fall gratis, men de har nog inte möjlighet att ta på sig flera fall.

Till förvaltningsrätten är det viktigt att du förklarar varför du anser dig sakna avgiftskyldighet.

• Du saknar sådan teknisk utrustning som är avsedd att ta emot utsändning eller vidaresändning av TV- program, även om utrustningen också kan användas för annat ändamål, som tv-mottagare definieras i lag (1989:41).
• I Regeringens proposition 2005/06:112 skrivs det
  För att bedömas som en TV-mottagare bör emellertid den tekniska utrustningen vara avsedd för att ta emot TV-program även om utrustningen också kan användas för annat ändamål. Bedömningen av om den tekniska utrustningen är avsedd för att ta emot TV-program torde i de flesta fall inte förorsaka större problem. Därmed avses huvudsakligen vanliga TV-mottagare (analoga och digitala eller en analog TV-mottagare kopplad till en digital-TV-box) eller annan utrustning som är avsedd för att ta emot och förmedla rörliga bilder och som har separat tuner, bildskärm och högtalare, ungefär på det sätt stationära ljudanläggningar ofta har, med vars hjälp TV-program kan återges. Exempel på utrustning som är avsedd för att ta emot TV-program men som även kan användas för annat ändamål är t.ex. moderna s.k. mediacenter. Ett mediacenter kan förutom att användas som en vanlig dator, t.ex. användas för att titta på TV, video och DVD. De kan också utnyttjas för att lagra och visa digitala bilder och för att lagra och spela upp musik.
• I Regeringens proposition 2008/09:195 skrivs det
  RIKAB har föreslagit att definitionen på TV-mottagare skulle kunna ändras till ”utrustning som kan eller är avsedd för att ta emot utsändning eller vidaresändning”. Detta förslag skulle i och för sig innebära att avgiftsskyldigheten inte blir beroende av en bedömning av mottagningsförhållandena, men skulle inte innebära att utredningens syfte att snäva in begreppet TV-mottagare uppnås. Därför bör definitionen inte heller ändras i enlighet med detta förslag.

Du kan också skriva att även om du har dator och internetabonnemang använder du det för studier/jobb, spel och vad du nu använder datorn till, men att du inte använder utrustningen för att ta del av något fullständigt kanalutbud. Kom ihåg att On-Demand-tjänster som Netflix, TV4 Play, Svt Play, Youtube och liknande inte räknas in i lagens definition av fullständigt kanalutbud, samlat schemalagt programutbud som samtidigt och utan särskild begäran är tillgänglig för vem som helst.

Förvaltningsrätten i Luleå har fått in ett antal fall senaste månaden gällande just att datorn och liknande utrustning tolkats som Tv-mottagare av RIKAB, men det har ännu inte kommit någon dom där.

Ovanstående är en fråga på facebook, har du facebook logga gärna in och ge din åsikt. För mig är nog dataspel det som jag tycker passar bäst. Det har ju med information att göra, och vi är ju i informationssamhället där vi vanligtvis kallar annat digitalt för informationsteknologi (IT).

Det som just nu är populärast är dock TV- och datorspel som jag tycker verkar alldeles för inlåst på 90-talets teknik. Mina spelkonsoller, oavsett om det är en android-sticka eller xbox360, är inte kopplad till någon TV och datorspel exkluderar alla andra moderna platformar för spel. Eller menas det att spel på surface tabletop ska räknas som datorspel eller TV-spel? Det är synd att inte folk i allmänhet är mer välkomnande för framtida teknik. Särskilt när tekniken redan är här.

”i dag ogillar jag alla som bemöter smartphonespel med ”jaha, jag trodde det var ett riktigt spel” och därmed ser det som totalt ointressant.” Johanna Nylander

”det är ju inte alls så att väldigt många fler kan spela ett smartphonespel än ett boxat. Och gör det. Nejdå. INTE ALLS.” Johanna Nylander

”Mobila spel är inte snake & grovhuggna pixlar längre. De kan vara grafiskt avancerade actionspel i 3D med vackra miljöer, musik och storys.” Johanna Nylander

”Största skillnaden? De flesta har en smartphone. De är billigare och mer lättillgängliga än en konsoll. Och ofta lättare att spela.” Johanna Nylander

Så vad tycker du? Kommentera gärna med förklaring.

Jag håller principmässigt med Johan Såhte att om man tar del av kanalutbudet så ska man betala för sig, oavsett vilken teknisk utrustning man innehar. Jag håller också med om att alla borde bidra till Public Service-utbudet, att alla borde visa lite solidaritet som Johan Såhte formulerar sig. Men där går gränsen.

Däremot håller jag inte med på att vi som påpekar felaktigheter i Radiotjänsts tolkning eller försöker få politiker att förändra lagstiftningen på något sätt är paragrafryttare eller rättshaverister. Det är viktigt i en demokrati att man kan, får och ska påpeka felaktigheter man ser, utan risk till nedvärderande tyckande och härskartekniker.

Det är ett faktum att TV-avgiften är krångligt utformad, baserat på hushåll och inte på lönetagaren som tar del av TV-utbudet, så naturligtvis finns möjlighet till förbättring. Det enklaste är att lägga det på skatten, där vi redan har kyrkoskatten som politikerna i riksdagen inte kan pilla på.

Johan Såhte skriver att orsaken till att tv-avgiften inte ligger på skatten är för att hålla potentiellt klåfingriga politiker borta från utbudet. Jag misstänker att Johan Såhte missat de senaste årens diskussioner om hur fel det är att säga att Public Service är politiskt oberoende, han kanske skulle följa mer samhällsbildande program på just SVT och SR?

Internet har helt revolutionerat hur vi tar del av mediautbud, med ondemand-tjänster som Youtube och SVT-play. Det Johan Såhte missuppfattar, troligtvis på grund av okunskap, är att TV-licensen inte gäller ondemand-tjänster utan enbart TV-utsändningar. Johan Såhte kanske skulle läsa lagen och framförallt lagstiftarens intentioner, innan han gnäller för gnällandet skull?

Det är mycket möjligt att vissa vill ha saker gratis, det är dock inte begränsat till Internetrevolutionen och är absolut inte på grund av Internet. Att skylla på Internets sharing-is-caring-mentalitet för personer är gratisälskande egoister, tycker jag inte är korrekt. Det är dock inte ovanligt att vi Internauter får tillmätet att vi vill ha saker gratis, när vi ofta är de som driver på utvecklingen av tjänster som Youtube, Netflix, Spotify och naturligtvis betalar för oss.

Om alla solidariskt ska betala TV-licensen, då ska det vara en obligatorisk avgift eller skatt. Det ska inte vara som idag när det är en bedömning vilka som ska betala baserat på vilket hushåll som de ingår i och vilken teknisk utrustning som man har tillgång till.

Johan Såhte, du är redaktör och van att hantera information. Läs vad som skrivs, det som är underlag till det gnäll som du gnäller på, om Radiotjänst och tolkningen om datorer.

• Emil Isberg – Radiotjänst dissar teknikdiskussioner
• Emil Isberg – Radiotjänst har fel om TV-licens
• Emil Isberg – Tips till de som drabbats av Radiotjänst
• Bahnhof – Om tjänsten TV-Stopper
• Professor Gunnar Karlsson – Radiotjänst följer inte lagen i synen på dator
• Victor Rangner – Vad är skillnaden mellan skatt och avgift?

Om man blir uppringd av Radiotjänst finns inget lagkrav på dig att tala sanning, du har alltså alla möjligheter att hantera Radiotjänst som vilken annan telefonförsäljare som helst.

1. Konsumentvägledares råd är att låta bli att prata med telefonförsäljare överhuvudtaget.
   Våga lägga på luren mitt i samtalet, våga vara oartig, våga säga nej till frågor som rör ditt hushåll.
   Våga spexa till det hela, om du vill ha kul på Radiotjänsts bekostnad.
2. Ofta så inleder Radiotjänst med frågor om vad du gör, innan de presenterar sig. De hoppas att du därmed ska försäga dig. På samma sätt ringer de ofta från dolt nummer för att man inte ska kunna se att samtalet kommer från Radiotjänst. Ställ motfrågor som till exempel varför de frågar.
3. Radiotjänst spelar in samtal, åtminstone ibland, och även om det gränsar till att vara olovligt så kan det vara svårt att neka till vad som har sagts i samtalet.

Okej, Radiotjänst anser att du ska betala Radio- och TV-licensen och har skickat en faktura till dig, då finns det två alternativ.

• Radiotjänst har en egen process för omprövning samt överklagan, som är nära den som gäller för myndigheter förutom att det helt och hållet är Radiotjänst som avgör om ärendet ska gå vidare till Förvaltningsrätten i Luleå. Man skriver ett brev till Radiotjänst där man ber dem att ompröva sitt beslut. Man behöver skriva varför, men det räcker med att ange att man inte har någon ”utrustning avsedd för mottagning av tv-utsändningar” i hushållet. Om Radiotjänst skulle välja att låta ärendet gå till förvaltningsrätten, kontakta mig så hjälper jag till.
• Bestrid fakturan, genom att returnera den (skicka ett rekommenderat brev till Radiotjänst i Kiruna AB) överkryssad med ordet bestrides på. Skicka också en kopia till eventuell inkassobolag som blivit inblandat. Spara också en egen kopia, med information om när du skickade bestridan. Får du en påminnelse behöver du inte bestrida den eftersom du redan bestridit ursprungsfakturan, men om Radiotjänst skickar inkasso behöver du bestrida det på samma sätt ytterligare ett tag.
  Radiotjänst kan välja mellan att godta bestridan eller låta ärendet gå till tingsrätten. Om Radiotjänst väljer att låta ärendet gå till tingsrätten, kontakta mig så hjälper jag till.

Nu är det rätt låg sannolikhet att Radiotjänst går vidare till domstol (eller förvaltningsrätt), eftersom först och främst kommer de flesta som Radiotjänst ringer betala. Radiotjänst informerar inte om att de gör en ifrågasatt tolkning, och de agerar som om de vore en myndighet, så en oinformerad medborgare kommer att skylla på alliansen för att deras kostnader har ökat men betala oavsett. Edit: tydligen är ett ärende redan på väg till förvaltningsrätten

Det är också ett faktum att det enbart är ett fåtal hushåll som saknar Tv, men har Internet samt dator, surfplatta eller smartphone. En uppskattning är att det rör sig om cirka tolv procent av befolkningen, som har teoretisk möjlighet att titta på Public Service (oavsett om de faktiskt tittar på Public Service eller ej). Det motsvarar ungefär en miljon svenskar som jagas av Radiotjänst.

Så länge som det bara är en bråkdel av de som Radiotjänst ringer upp som klagar på ovanstående sätt tjänar Radiotjänst på att låta bli att ta ärendet till en domstol som riskerar att säga att Radiotjänst har tolkat lagen fel och behöver återbetala alla extra pengar. De tjänar alltså mer på att ändra sitt beslut än att låta en domstol eller förvaltningsrätt pröva ärendet.

Radiotjänst vill visa regeringen att de kan samla in pengarna, och alltså har ett existensberättigande även i ett modernt samhälle. All tid som de kan lyckas förhala eventuell lagprövning är ren vinst för Radiotjänst.

Dela gärna den här postningen med dina vänner. Om någon av dem drabbas av Radiotjänst kanske de behöver informationen. Och kom ihåg att man inte behöver vara mot eller för Public Service för att vara motståndare till Radiotjänsts trakasserier.

Som medlem i Motormännens riksorganisation får man Motormännens tidning Motor och senaste numret nr 01.13 har en artikel som är jätteintressant i sammanhanget.

Artikeln visar en trend som man borde fokusera på att vända, nämligen att allt fler kvinnor kör rattfulla. Där finns det redan en lag som alla känner till, men av olika anledningar väljer förare ändåå att köra med alkohol i blodet. Och det verkar som om allt fler kvinnor kör rattfulla. Man tycker att det är något som Motormännen skulle vara intresserad av att vända. Så varför föreslår inte Motormännen fler åtgärder som minskar antalet som kör rattfulla? Vi vill ju alla ha färre rattfulla i trafiken

En annan artikel, i en helt annan tidning, beskriver hur en bil körde i zick-zack på en motorväg och kraschade in i en annan bil. Man tycker att det också skulle vara något som Motormännen skulle vilja åtgärda. Ingen av oss vill möta en idiot på vägen.

Med modernare bilar kommer också ny teknik som både förenklar för bilisten och riskerar att distrahera från bilkörningen. Till exempel om man köper en ny Ferrari får man den färdiganpassad med Apple-produkter, däribland Siri. Du kan alltså prata med bilen, under färd och riskerar alltså samma distrahering som i ett telefonsamtal.

I framtiden kommer vi troligtvis se massor utveckling på både bilsäkerhet och mobilanpassning. Även om man räknar med patentsystemets utvecklingströghet så går det inte att förutse vilken teknik vi har i bilarna om fem år. Det innebär att det rent logiskt är bättre att förbättra den teknikneutrala lagstiftning som vi redan har, istället för att kräva en ny lag specifik för en gammal teknik baserat på en undersökning som i sig är tio år gammal.

I Motormännens tidning Motor finns också en artikel om just Säkrare vägar nu (sid 26) som listar 5 krav på politikerna tillsammans med 5 krav på bilisterna. Kraven på bilisterna håller jag med om där finns håll säkert avstånd, anpassa hastigheten, välj säkra vinterdäck, kolla lastbilsdäcken samt håll ögonen på vägen. Tre av kraven på politikerna håller jag inte med om.

• Inför flexiblare fartgränser, med hjälp av hastighetskyltar som anpassar den presenterade hastigheten till rådande väglag.
  Förslaget skulle kosta massor, och även om det skulle ge en ledtråd till att bilisten måste sänka hastigheten skulle det öka risken för fel. Man ska inte lita till att teknik ska lösa problemet att bilister inte klarar av att korrekt anpassa hastigheten till väglaget. Dåligt förslag även om det är intressant.
• Tillåt dubbdäck överallt, eftersom dubbade däck är säkrare och har förbjudits på fel grunder.
  Ja det är korrekt. Politiker har skyllt på partikelnivåer och andra miljöaspekter som saknar evidens. Bra förslag.
• Lagstifta om vinterdäck på lastbilar, eftersom alla däck på lastbilen borde vara vinterdäck, inte bara drivhjulen.
  Ja det är korrekt. Drivhjulen är visserligen viktigare, men för optimalt väggrepp så vill man ha vinterdäck överallt. Bra förslag.
• Bygg säkra vägar, specifikt mötesfria 2+1-vägar som enligt Trafikverket kunna rädda 50 personers liv per år.
  Nja, här är det en lek med statistik som jag inte tycker är ärlig. När det gäller frontalkrock så hjälper 2+1-vägar, men när det gäller singelolyckor är det ingen skillnad. Framförallt skapar det en större risk för andra trafikanter, framförallt motorcyklister som ofta uttrycker att de är dödsvägar, men också stressande för bilister där det riskerar både farliga omkörningar samt gummibandskörning. Dåligt förslag som dock behöver utredas närmare.
• Förbjud SMS när man kör, eftersom Sverige är enda landet i Europa där det är tillåtet att sms:a, läsa mejl, surfa och tala i mobilen samtidigt som man kör.
  Nej, att köra vårdslöst och ta onödiga risker är redan idag olagligt. Det finns inget underlag som säger att en ny lag på något sätt skulle öka trafiksäkerheten eller ens förändra bilisters beteende. Dessutom är det rent ut sagt idiotisk att fokusera på att lagstifta utifrån en teknik när man försöker att lagstifta teknikneutralt i övrigt. Dåligt förslag.

Motormännen, och Socialdemokraterna, hävdar att hela Europa förutom Sverige har lagstiftning mot mobilanvändning utan handsfree och att just därför måste Sverige införa lagstiftning som specifikt förbjuder mobilanvändning utan handsfree. Jag är generellt skeptisk till argumentet att man ska göra något eftersom alla andra gör det, oavsett om det gäller lämlar eller människor. Jag vill ha underlag baserat på forskning, och inte på olycksfallsstatistik. Dessutom, vår generella lagstiftning som vi redan har täcker in de fall som togs upp i Top Gear sässong 8 avsnitt 5 nämligen både om föraren syr i en knapp medan han kör samt om föraren kör iklädd en sovsäck. Top Gear avrådde tittarna från att köra bil på ett sådant sätt, men underströk att det absolut var möjligt.

Sophia Blomqvist kritiserar hur jag beskriver olaga tvång och föreslår att jag därmed ska ta en kurs i juridik. Det är korrekt, jag blandar i bloggposten samman olika begrepp samt allmän uppfattning om hot/tvång med den juridiska benämningen. Den juridiska benämningen kräver att det är just hot om våld, antingen uttalat eller åtminstone uppfattat, för att det ska vara brottsmål.

Dock tycker jag att hänvisningen till en kurs i juridik är en överdrift och faktiskt omotiverat. Jag har inget emot att erkänna att jag har fel, när någon påpekar det. Jag har heller inte svårt att erkänna att jag har fel när jag själv upptäcker att jag har fel. Att ta en kurs, eller en hel utbildning, är heller ingen garanti för att alltid ha rätt. Jag håller med om att det kan ge en bättre insikt i just den juridiska bedömningen, men det innebär också ett större ansvar över tolkningen som görs. Som lekman har jag större frihet i att ha fel. Behöver jag experthjälp kan jag anlita någon, precis som jag anlitar en verkstad om bilen behöver åtgärdas.

Naturligtvis är det media som, om de eller deras läsare vill, ska beskriva ärenden objektivt. Ett part i målet kan naturligtvis försöka vara objektiva, men det uppfattas oftast som en överdrift eller något falskt. Så att hävda att Piratpartiet ska vara objektiva i sin kommunikation är varken retoriskt eller möjligt. Precis lika lite som man kan berätta sina planer om hur man kommer att agera i en krigsliknande situation där motparten kommer använda sådan information mot en. En part i ett mål är alltid en part i målet.

Dessutom har jag väntat på att Sophia skulle kommentera övriga delar i min bloggpost, men det verkar ha varit viktigare att kritisera mig än att bedöma det jag skrev. Rent objektivt alltså.

När det gäller Radiotjänsts nya jakt på pengar tog det inte särskilt lång tid innan populistiska politiker började prata om att snabbutreda ämnet och föreslå förändringar. Eftersom allmänheten är upprörda försöker vissa politiker visa framfötterna. Problemet är att det ofta är fel att agera snabbt, när man saknar bra faktabaserad grund. Ett modernt parti baserar sina åsikter på evidence, istället för att höfta till en lag.

Detsamma gäller Socialdemokraternas krav på mobilförbund i bil, förslaget kommer egentligen från Motormännen, som saknar evidence. Jovisst har många EU-länder sådan lagstiftning, men det saknas underlag om det gör någon faktisk skillnad särskilt när man har liknade vårdlöshet-lagstiftning som Sverige har. Risken är att man övervärderar nyttan med en sådan specifik lagstiftning och glömmer bort att vi redan har generell lagstiftning som innefattar mobilanvändning och mycket annat. Fler trafikpoliser och mer resurser till utbildning behövs enligt mig, inte mer lagstiftning.

När man vänder kappan efter vinden och gör snabba förändringar baserat på känsla, är det stor risk att man förvärrar en redan dålig situation. Så undvik populistiska politiker.

VDn på Radiotjänst i Kiruna AB har naturligtvis rätt i att lagstiftarens intentioner har varit att göra lagen om Radio- och TV-avgift teknikneutral. Dock har lagstiftaren också varit lika tydlig med att definitionen av tv-mottagare ska vara en apparat som är AVSEDD för att ta emot TV-utsändningar (oavsett teknik). För att avgöra om något är avsedd att kunna ta emot TV-utsändningar måste man gå in på en teknikdiskussion för att förstå skillnaden mellan att en utrustning är AVSEDD för att ta emot TV-utsändningar eller enbart har en teoretisk möjlighet ATT ta emot TV-utsändningar.

Radiotjänst har gjort, enligt mig, en feltolkning och tycker att enbart två tekniska aspekter ska behövas för att avgöra om ett hushåll ska krävas på licensavgift, utöver om hushållet har Tv. Hushållet ska åtminstone ibland ha tillgång till Internet samt att det ska finnas någon apparat som har teoretisk möjlighet att spela upp TV-utsändningar. Båda är baserat på en oförståelse hur tekniken faktiskt fungerar.

En dator som inte har flash installerat kan inte se Tv-utsändningar från Svt oavsett om det finns Internet eller ej, för Adobe Flash är ett krav för att kunna titta på webbsändningar från Svt. En smartphone med begränsad datortrafik har inte heller någon större möjlighet att kolla på Tv.

Carl-Gustav Johansson hänvisar till proposition 2005/06:112 sid 91, 89/552/EEG det så kallade AV-direktivet, SOU 2008:116 sid 184-190, proposition 2009/10:115 sid 106-108

Proposition 2005/06:112 inför defenitionen av Tv-mottagare som ”En TV-mottagare är en sådan teknisk utrustning som är avsedd att ta emot utsändning eller vidaresändning av TV-program, även om utrustningen också kan användas för annat ändamål.”. Propositionen har också med en utvidgad förklaring som visar på att de inte helt förstår den skillnad som professor Gunnar Karlsson påtalar i sin artikel.

TV-utsändning i marknätet eller via satellit sker trådlöst genom radiovågor som sänds ut från sändare och tas emot med antenn. Sändningar via kabel (kabel-TV eller IP-TV) består av ljuspulser eller elektromagnetiska signaler (beroende på vilken slags kabel signalen går i) och tas emot av det enskilda hushållet genom att kabeln är ansluten till fastigheten. Skillnaden mellan analog och digital utsändning kan mycket förenklat beskrivas som att vid analog utsändning representeras ljud och bild av en vågrörelse medan de vid digital utsändning representeras som en följd av ”ettor och nollor”. - Prop 2005/06:112 sid 87

Senare i propositionen 2005/06 förstår man att lagstiftaren enbart haft tillgång till teoretisk dokumentation om vad IP-TV innebär samt dess tekniska lösning. Det kan förklara att de gör en sådan förenkling. Jag själv arbetade med bland annat IP-TV (triple-play/quad-play/multi-play-leverans i stadsnät) några år innan utredningen påbörjades och håller inte med om den jämförelsen mellan rundradiosändning och någon IP-relaterad teknik. Som professor Gunnar Karlsson skriver ”Internet stöder inte utsändning: Data sänds enbart på begäran och når endast den mottagare som begärt det, ingen annan.”.

AV-direktivet, 89/552/EEG, är inte direkt applicerbart i Sverige och SOU 2008:116 är enbart utredningen som resulterar i prop. 2009/10:115 och som bland annat tar hänsyn till AV-direktivet. AV-direktivet går inte in på detaljen om Tv-mottagare utan fokuserar på att alla inom medlemstaterna ska ha tillgång till Tv-utsändningar från alla medlemstater oavsett i vilken medlemstat de befinner sig: ”Fördraget föreskriver fri rörlighet för alla tjänster som normalt tillhandahålls mot betalning, utan inskränkning på grund av kulturellt eller annat innehåll och utan begränsning för medborgare i medlemsstaterna som är etablerade i ett annat EG-land än det för vilken tjänsterna är avsedda.”

Radiotjänsts VD Carl-Gustav Johansson hänvisar också till proposition 2009/10:115 som dock inte direkt tar upp någon definition av Tv-mottagare. Närmast kommer man med följande formulering.

Begreppen ljudradio- och tv-program definieras inte närmare i lagen, men bör enligt motiven till radio- och TV-lagen bestämmas utifrån det allmänna språkbruket och behovet av att reglera denna typ av verksamhet. Lagens tillämpningsområde är inte beroende av vilken teknik som används (prop. 1995/96:160 s. 65). Tv- eller radiosändningar som tas emot i en annan apparat än den traditionella tv- eller radioapparaten kan därför, om sändningarna i övrigt uppfyller kraven för att omfattas av lagen, utgöra ett ljudradio- eller tv-program. Det innebär att även program som tas emot i t.ex. en dator eller en mobiltelefon kan omfattas av radio- och TV-lagen. - Prop. 2009/10:115 sid 106-107

Huvudelen är ”kan omfattas” eftersom AV-utredningen inte på något sätt gör något resonemang om sådan utrustning ska anses vara Tv-mottagare och ger heller inte något förslag till tolkning. AV-utredningen lämnar den frågeställningen helt obesvarat.

Vi måste kunna diskutera tekniken för att kunna göra någon vettig uttolkning av lagen. Vi måste också diskutera syftet med lagen samt Tv-avgiften. Oavsett om lagen är teknikneutral eller ej.

Radiotjänst är ute på hal is och Radiotjänst styrelse borde rätta till deras ledning innan det är försent. Tydligen är dock styrelsen lamslagen och ordföranden, som för någon månad sedan lovade att Radiotjänst inte skulle gå efter surfplattor, har nu ändrat sig.

Enligt Dagens Nyheter och Metro har 4000 fler hushåll än beräknat anmält tv-innehav i februari, efter att Radiotjänst ändrat sin tolkning till att alla smartphones, surfplattor, dator och liknande utrustning också ska räknas som Tv-mottagare, oavsett om man kan se på TV-utsändningar med utrustningen eller ej.

Jag anser att Radiotjänst gör en tolkning som inte har stöd i lag och praxis. De får i och med tolkningen bättre möjlighet att sätta press på de enskilda hushållen. Troligtvis är det regeringen som får skulden för tolkningen som Radiotjänst gör, för Radiotjänsts personal hänvisar till lagen. Regeringen som uttryckligen förklarade att just begreppet tv-mottagare behöver utredas ytterligare innan någon bredare tolkning införs i lag.

Radiotjänsts tolkning är ännu inte prövad i domstol och det finns alltså en risk att Radiotjänst blir återbetalningsskyldig om de har fel. Förövrigt anser jag att Public Service borde finansieras via skatt istället.

Ovanstående fråga fick jag tidigare. Ja varför bråkar jag om TV-avgiften och Radiotjänst? Jag är inte motståndare till Public Service, faktiskt så ser jag jättemycket nytta med den i ett konkurransutsatt tv-utbud. Skulle man kunna privatisera SvT? Absolut, men vore det inte bättre att bara lägga ner SvT och istället satsa på utbildningsradion som ju också gör tv-produktioner? Men skulle man kunna privatisera Utbildningsradion? Vad skulle hända då?

Det public service gör bra är att de ser till specifika behovet, och inte det allmänna behovet. Marknaden gör ett bättre jobb med just det allmänna behovet, det som majoriteten vill ha kan de också få därifrån. Det som går att göra vinst på kommer att finnas på en sådan marknad. Men det som bara ett fåtal, kanske mindre än 20% av befolkningen, har behov av måste då bli dyrare för att man ska kunna göra vinst på det. Det specifika behovet blir alltid dyrare när man låter marknaden styra.

Jag gillar public service även om jag inte har något sådant särskilt behov, jag använder netflix och olika on-demand-tjänster för att få mitt behov tillfredställt. Men för mig är det viktigt att fler av de som har behov som inte marknaden kan tillfredställa får det ändå.

Däremot har jag aldrig ansett att lösningen med Radiotjänst i Kiruna AB varit särskilt bra. Det fungerade när TV-sändningarna bara kunde nå en del av Sveriges befolkning, men under hela min livstid så har det varit sådan täckningsgrad att man borde gått över till en annan lösning. Och sedan gillar jag opt-out-lösningar, att man själv kan ange när man INTE vill vara med i något. Det gör att staten både får en enklare lista att kontrollera och slipper samköra register samt tvinga företag att ange när deras kunder köper apparater som kan användas för att titta på TV-sändningar.

Att lägga det på skatten innebär dessutom att de som är mest utsatta ekonomiskt (personer som får försörjningsstöd av olika slag) slipper att betala, att man lägger över ansvaret på individen istället för på det obskyra hushållet, samt minskar administrationskostnaderna.

Vi har sedan många år kyrkoskatten (samfundsskatten) där man meddelar samfundet och då behöver man inte längre betala den biten. Du måste däremot fortfarande betala begravningsskatten (oavsett om du kommer begravas i Sverige eller inte) eftersom den till skillnad från kyrkoskatten är obligatorisk. Plus att det är lättare för den enskilde att överblicka vad pengarna går till.

Gällande teknik bryr jag mig inte om det är hårdvara eller mjukvara som gör att att man kan titta på Public Service. Om något gör att man kan titta så ska det enligt mig hanteras lika. Tekniken kommer att fortsätta att utvecklas, snart har vi alla glasögon där man kan kolla på Tv-sändningar medan vi går på torget eller kör bil. Men bara för att man kan göra något behöver inte betyda att man gör något, och i vissa fall är det nog rent ut sagt dåligt att göra det något bara för att man kan. Exempelvis distrahera sig med TV-sändningar medan man kör bil.

Jag håller absolut med om de som säger att om man tittar på Public Service så ska man naturligtvis också vara med och betala för Public Service, oavsett vad de använder för teknik (hårdvara eller mjukvara). Jag förstår bara inte varför jag som inte tittar på Public Service i mitt hushåll ska vara med och betala, bara för att jag råkar ha en dator, mobil eller surfplatta med tillgång till Internet. Det är därför jag engagerar mig i frågan.

Dessutom har jag inte haft några positiva kontakter med Radiotjänst i Kiruna AB. Jag vet många andra som också känner sig trakasserade av Radiotjänst och enda anledningen är att de inte tittar på tv-sändningar. Lägg ner RIKAB och lägg avgiften på skatten.