2012 is the year of the storm.

The Pirate Bay will reach an age of 9 years. Experiencing raids, espionage and death threats, we’re still here. We’ve been through hell and back and it has made us tougher than ever.

The people running the site has changed during the years. No sane human being would put up with this kind of pressure for 8 years in a row. An insane hobby that takes time from our families, our work (sorry boss) and our studies.

What binds us all together is a strong belief that what we do is good. That it is something we one day can tell our grandchildren about with pride. People from all over the world confirm this. We read testimonials from people in Syria longing for freedom, thanking us for what we provide. We receive more than 100 visits daily from North Korea and we sure know that they need it. If there’s something that will bring peace to this world it is the understanding and appreciation of your fellow man. What better way to do that than with this vast library of culture?

With this said, we hear news from our old admins that they have received a verdict in Sweden. Our 3 friends and blood brothers have been sentenced to prison. This might sound worse than it is. Since no one of them no longer lives in Sweden, they won’t go to jail. They are as free today as they were yesterday.

But what enrages us to our inner core is that the system, the empire, the governments, are still allowed to try to boss you and us around with one law crazier than the other. Do you think they will stop with SOPA/ACTA/PIPA? They will not. Because you won’t stop sharing those files. Because we will not stay down. Because no one can turn back time. Together, we are the iron that hardens with each strike.

In this year of the storm, the winners will build windmills and the losers will raise shelters. So flex your muscles, fellow pirates, and give power to us all! Build more sites! More nets! More protocols! Scream louder than ever and take it to the next level!

Om du har tur och TPB inte är blockerat för dig, kan du läsa orginalmeddelandet. Ge dem gärna ett bidrag.

Sammankallande: Marit Deldén
Ledamöter med mandat till och med 2012-12-31: Johanna Julén, Sammy Nordström, Fredrik Strandin
Ledamöter med mandat till och med 2013-12-31: Torbjörn Wester, Henrik Brändén, Emil Isberg, Rick Falkvinge, Mattias Bjärnemalm
Ledamöter med mandat till och med 2014-12-31: JP Anderson, Fredrik Holmbom, Andreas Larsson
Fyra ledamotsposter i styrelsen är vakantsatta och ska väljas på vårmötet 2012.

Det finns dock fler viktiga roller som blivit valda vid höstmötet 2011.

Revisorer: C Magnus Berglund, Göran Widham
Ersättare: Isak Gerson (personlig ersättare åt Göran Widham)
En revisorssuppleantpost är vakantsatt.

Valberedningen (som förbereder vårmötets val): Mårten Fjällström (sammankallande), Jonathan R Lundkvist, Marcus Schmidt, Christoffer Willenfort, Lars Johansson, Erik Lönroth, Jan Tegnér

Mötespresidium (som förbereder och kommer hantera själva vårmötet): Andreas Bjärnemalm (mötesordförande), Nils Agnesson, Johan ”mlg” Karlsson, Jonatan Gonte Kindh, Jörgen Lindell, Ola Andersson, Rickard Andersson

Om några månader är det vårmöte. Känner du någon som kan tänka sig ställa upp och hjälpa Piratpartiet på någon av ovanstående poster eller om du vill göra det själv hör av dig till valberedningen (@) piratpartiet.se.

Det är alltid intressant hur vissa skyller att en meningsmotståndare blandar in känslor när man inte övertygas av deras argumentation. Det är en självklar variant på härskartekniken förminskning, och därmed bör det automatiskt bekämpas överallt där det uppkommer, för känslor är inte något som gör argumentationen mindre värd.

Det är i själva verket bra att man använder sig av känslor och vad jag kallar det sunda förnuftet när man ser till att leta efter ytterligare argumentation, för det gör det lättare att bortse från orelaterat trams.

Jag fick en hel del länkar till rapporter, eller ja en snabb google-sökning rättare sagt, som tyvärr inte faktakontrollerades, fast det är väl för mycket att vänta när man gör en google-sökning för att skicka i någons ansikte som argument för att denne någon har fel. Att WHO också sagt att omskärelse är ett skydd mot HIV, fick jag också höra. Jag kommer att återkomma till Världshälsoorganisationen lite längre ned i artikeln.

Man bör också fundera på i vilket sammanhang det här att manlig omskärelse på något sätt skulle skydda mot HIV kom upp. Vi diskuterade omskärelse av barn där min åsikt är att det inte borde vara tillåtet utifrån religiösa skäl, inte heller av kulturell sedvänja. Det finns naturligtvis andra skäl som kan vara relevanta, exempelvis medicinska, men just religion och kultur ska vara en persons egna val och inget man blir påtvingad.

Förstå mig rätt, jag har inget emot omskärelse. Faktiskt är det något jag själv har funderat på ett antal gånger, främst ur njutningssynpunkt dock. Det är dock något oklart vad omskärelse har för påverkan på min och andras njutning, särskilt som omskärelse är permanent.

I det sammanhanget så blev jag överraskad med argumentet att manlig omskärelse skyddar mot HIV som skäl till varför könsstumpning av barn ska tillåtas. Skydd mot HIV. Det vore verkligen en nyhet som RFSL skulle berätta, om det faktiskt var så.

Faktiskt så har Världshälsoorganisationen gått ut att sagt att omskärelse är ett skydd mot HIV, fick jag också höra. Jag kommer att

Så vad finns det för stöd för argumentet att omskärelse är ett skydd mot HIV? Var kommer siffran 60% ifrån? Och finns det några som helst medicinska underlag till hur det kommer sig att omskärelse skulle kunna vara ett skydd mot en könssjukdom såsom HIV? För att få svar på de frågorna behöver man fundera lite utöver vad det står i de publicerade rapporterna som man kan googla sig till.

De rapporter som rör omskärelse som HIV-prevention är alla sociodemografiska undersökningar i områden som där HIV är ett gigantiskt problem. HIV är ett stort problem överallt naturligtvis, men i exempelvis Kenya är var 15e vuxen smittad med HIV. Motsvarande i Sverige är en HIV-smittad på hundratjugofem vuxna. Källa till de siffrorna är FNs AIDS-databas.

Att omskärelse skulle öka skyddet mot HIV med 60% kommer från en studie i Kisumu (Kenya) publicerad i The Lancet 2007, där 2500 män i åldern 18-24 delades in i två grupper varav den ena bestod av män som genomgått omskärelse. I båda grupperna upptäcktes HIV efter försökets slut, 22 i gruppen med enbart omskurna och 47 i den andra gruppen. Efter att ha räknat bort eventuell smitta innan försökets början gavs att den relativa minskningen av smittorisk var 60%.

När man pratar om smittorisk vid HIV (och övriga könssjukdomar) vet alla att det är väldigt svårt att ge några exakta siffor. Det man vet är att oskyddat analsex (oavsett mellan två män eller en man och en kvinna) verkar ha högre smittorisk än oskyddat vaginalt samlag som i sin tur verkar ha högre smittorisk än oskyddat oralsex. En 60%ig skillnad kan alltså enbart minska den helhetsrisk som är och är absolut inget garanterat skydd. Som jämförelse kan man säga att användandet av kondom ger motsvarande 300%igt skydd (i och med att en kondom kan spricka är inte ens det ett absolut skydd).

Finns det några medicinska underlag som stärker att borttagning av förhuden skulle ge ett större skydd mot HIV-smitta?

I en del av rapporterna hävdas det att fukt som samlas under förhuden skulle kunna vara en smittobärare, men det är högst tveksamt eftersom återfuktningen inte är i förhuden och alltså inte direkt påverkas av att förhuden avlägsnas. Att det skulle finnas en större risk för sår när förhud finns kvar än när den är borttagen ser jag också som tveksamt, åtminstone vid samma sorts sexuella beteende. Däremot finns det skillnader mellan insidan på förhuden och utsidan på densamma som kan vara relevant ur HIV-smittosamband, men det krävs mer forskning för att se om det verkligen är så.

Däremot kan man se att det absolut finns sociodemografiska skillnader, främst då religiösa och etniska orsaker, som även innefattar ett annat sexuellt beteende. Sexuella beteenden kan också påverkas av exempelvis olika vanor när det gäller den personliga hygienen samt hur man använder alkohol. Det är också påverkat av främst religiösa eller etniska orsaket, och kan därmed också påverka eventuell smittorisk.

Jag anser också att andra sjukdomar, oavsett om det är just STDs eller andra sjukdomar, som ger upphov till sår eller blödningar borde öka risken för HIV-smitta, oavsett eventuell omskärelse.

Diskutionen började ju med samtalet om omskärelse av barn borde vara tillåtet för religiösa grupper i Sverige, och det är jag ju mot. Jag ser att ett ingrepp som inte har medicinska orsaker bör vänta till personen själv kan välja. Och flera rapporter anger att det inte finns någon påvisad smittoriskskillnad att genomföra omskärelsen på spädbarn, eller i någon annan ålder upp till och med tjugoårsåldern.

Så varför går Världshälsoorganisationen ut och hävdar att omskärelse skyddar mot HIV? Vi behöver läsa vad WHO egentligen skriver för att förstå det.

WHO/UNAIDS recommendations emphasize that male circumcision should be considered an efficacious intervention for HIV prevention in countries and regions with heterosexual epidemics, high HIV and low male circumcision prevalence.

Jag anser att det går att utläsa ur uttalandet att omskärelse är en kostnadseffektivt åtgärd som kan vara effektiv i samband med andra åtgärder, men inte ska användas som ett absolut skydd. I och med att områden med stor utbredning av HIV-smitta ofta är fattiga så är det viktigt med sexualupplysning och bieffekten av omskärelse i preventivt syfte är just att man är mer upplyst om smittoriskerna. I områden där det är lättare att få medicinsk hjälp, där det finns välutbyggd skolväsende samt där HIV-smittan inte är på akut nivå har omskärelse inte samma preventiva syfte.

Det är viktigt att minska risken för HIV-smitta, och situationen i vissa områden är absolut nära akut. Man behöver dock se till att berätta saker som de är och inte överdriva åtgärdernas effekt. Särskilt i vårt moderna samhälle där vem som helst faktiskt kan kontrollera rapporterna man hänvisar till.

Avslutningsvis måste jag påpeka att det söder om Sahara är 8 gånger vanligt för kvinnor i åldern 15-24 att vara smittade av HIV än vad det är för män i samma ålder.

”Försök greppa bristen på medmänsklighet när jag berättar detta: sitter på centralen, en kvinna, ren hel och städad, ca 35, går fram till killen bredvid, märkbart ledsen och skamsen, med 2 biobiljetter i händerna. Förklarar att hennes kort inte fungerar i bankomaten och frågar om han kan köpa henne biljetter så hon kan köpa ett busskort då hon har en JÄTTEviktig tid att passa. Killen viftar bort henne, trots att hon gråter och verkligen bara ber om hjälp. Två personer till gör likadant. Sen pratar hon med mig och jag säger, givetvis. vi går och köper busskort och hon berättar att hon skulle fått sjukpenning idag, dessutom ska iväg och se på en lägenhet som om hon inte får är hon från och med idag hemlös. Hon hade inte ätit heller så hon fick Burger king. Killen bakom oss i kön sa ‘att du inte skäms’. Jag började gråta pga FOLK ÄR SÅ HEMSKA! Hon berättar att hon inte har nånstans att ta vägen idag och människan bakom tycker hon ska SKÄMMAS.” – @barackobunner

”Ungefär som den gången en man låg och grät utan skor på marken utanför södra station, mitt i vinter och bad folk som gick förbi om HJÄLP och alla gick förbi. Herregud, jag slog 118118 och ringde socialjouren som kom på 5 min. Hur svårt är det att visa lite kärlek!?” – @barackobunner

Verkligheten gör ont.

”Most people fail to see this reality, for they are attached to what they cling to, to pleasures and delights. Since all the world is so attached to material things, it’s very difficult for people to grasp how everything originates in conditions and causes.
It’s a hard job for them to see the meaning of the fact that everything, including ourselves, depends on everything else and has no permanent self-existence.” – Majjhima Nikaya

”Idag ligger mellan 35 och 40 tusen jobb på arbetsförmedlingen. Jobb där företag behöver hitta rätt person som vill börja jobba där. Tyvärr slutar det många gånger med just det, jobbet ligger kvar och företagen hittar inte sin ”drömkollega”. Att någonting enkelt ska vara så krångligt, jag har aldrig riktigt förstått det, men har insett att det faktiskt är så. I min värld är det oerhört viktigt att kunna sin marknad, sin produkt och veta vad man håller på med. Därför bad jag en av säljarna att häromdagen agera arbetslös och tillbringa hela förmiddagen med att söka jobb. Efter 2½ timme kom hon in till mig och sa – Stefan, det är ju helt omöjligt. Man ska fylla i så mycket information, jag måste ha en massa olika användarnamn och lösenord och varenda företag eller rekryteringsföretag har sin egen databas, jag ger upp!! Tyvärr är det så här det ser ut, trist men det är den bittra sanningen.” Finns det någon som tänker på den som söker jobbet??

Om man då tänker tänker på att man får försörjningsstöd (socialbidrag) när man inte får akassa, åtminstone som arbetslös, så kanske man inser att Arbetsförmedlingen inte sköter sitt jobb. Varför ska kommunen bekosta arbetsförmedling när det finns en statlig myndighet som borde sköta detta? För att den statliga myndigheten inte gör sitt jobb helt enkelt.

Läs gärna om min egna upplevelse av Arbetsförmedlingen:

• Arbetsförmedlingen – Byråkrati för diskriminering, eller vaddå?
• Arbetsförmedling – en statuskoll
• (2006) Arbetsförmedling – Övervakningsmyndigheten

Pingat på Intressant.

Suit up

Idag är det International suit up day för att följa Barney Stinsons utmärkta exempel och hedra TV-serien How I met your mother.

Notera att man inte behöver gilla TV-serien för att klä sig i kostym.

Aktiviteter som man kan göra på International suit up day

• Köp en kostym.
• Gå uppklädd till skola.
• Gå uppklädd till universitet/högskola.
• Gå uppklädd till arbetet.
• Besök sjukhus i kostym.
• Påminn alla att klä sig i kostym, eller övertyga dem om att titta på How I Met Your Mother.
• Festa i kostym.
• Spela Laserdome i kostym.

När jag sitter där kommer posten förbi. Eller ja posten levereras ju två gånger naturligtvis eftersom posten inte har monopol längre. Undrar hur vi konsumenter ska tjäna på att det kostar dubbelt så mycket att leverera samma sak som tidigare? Det trillar alltså ner ett brev från arbetsförmedlingen genom brevinkastet.

”Emil är avanmäld från akassan från och med förra torsdagen.” står det i meddelandet. Jag som inte ens fått information från Unionens akassa att jag blivit påaktiverad. Jag har tydligen missat den där basinformationsmötet som arbetsförmedlingen alltid skriver in i handlingsplanen. Handlingsplanen som ska vara individuell, men som till stor del ser exakt lika ut alla andra. Unik konformitet kanske? Jag trodde tyvärr att basinformationsmötet var ersatt med den jobbcoach som jag fick efter första mötet. Men jag hade fel. Det stod inte i handlingsplanen att jag hade en jobbcoach. Bra där. Fel av mig. Har jag förresten berättat vad basinformationsmötet går ut på?

Genomgång av:

• Arbetsförmedlingens uppdrag och roll
• Information kring arbetslöshetsförsäkring
• Vad är matchning?
• Vad kan Arbetsförmedlingen erbjuda?
• Information om vad som skall förberedas inför handlingsplansmötet

Finns det något som är nytt för någon som är samhällsintresserad och/eller har varit arbetslös tidigare? Finns det något som är nytt för någon… Jo det skulle ju kunna vara sista punkten, information om vad som skall förberedas inför handlingsplansmötet, som beror lite på vilken arbetsförmedlare man hamnar hos. Men att missa det mötet innebar alltså att jag inte längre räknades som arbetssökande.

Vad höll jag då på med när jag skulle sitta i en stol och få samma gamla information serverad? Jo jag var på nyföretagarmässan och nätverkade i syfte att hitta mig ett jobb. Oj, nu ger jag ut ett tips från boken redan, men såklart man ska söka jobb på en nyföretagarmässa. Både utställare som letar kunder, och befintliga företag som vill utöka. Emil sökte alltså jobb och det orsakade att jag inte längre kunde räknas som arbetssökande.

Har Arbetsförmedlingen min epostadress? Har Arbetsförmedlingen mitt mobiltelefonnummer? Ja på båda frågorna. Så 2011 kan man ju anta att man får automatiserad påminnelse via SMS och/eller epost när det sker ett viktigt möte enligt handlingsplanen. Just ja det var Arbetsförmedlingen vi pratade om, sådan process skulle ju göra det enklare för den arbetssökande så det kan vi ju inte ha. Men när det sker någon större förändring, som till exempel att man avanmäler den arbetssökande från akassan, då kan man väl ändå skicka automatiserat SMS/epostbesked? Nej det skulle ju inte gå an, då skulle ju den arbetssökande kunna göra något åt detta direkt. Så vad väljer då Arbetsförmedlingen att göra? Jo man skickar ut ett brev. På en fredag. Bara för att det ska ta så lång tid som möjligt innan jag har möjlighet att reagera på innehållet.

Som tur var råkade jag vara hemma när brevet damp i lådan, så jag gav mig genast till närmsta Arbetsförmedling som dock inte kunde göra något åt själva avanmälan, men påanmälde mig åtminstone. Därefter gav jag mig tillbaka till Arbetsförmedlingen Stockholm CITY där jag noterade att till skillnad från förra gången var det lugnt och alla handläggare tog god tid på sig. Tre-fyra stod i en grupp och diskuterade något och först efter nästan tio minuter kom en av dem fram till mig och frågade vad jag behövde hjälp med. Och då stod jag ensam i kö till informationsdisken, för det fanns fortfarande inte något nummerlappsystem att använda sig av. Jag berättade att jag ville prata med min handläggare gällande att jag blivit avanmäld på grund av ett misstag. Enkelt ärende som snabbt skulle vara hanterat trodde jag.

Men nej det var ju Arbetsförmedlingen jag hade att göra med. Naturligtvis kan jag inte få prata med min handläggare gällande något sådant. Sådant måste ju lämnas in skriftligen. Eller via e-post. Eller via telefon. Va? Ja jag skulle alltså ringa sektionschefen för att kunna överklaga avanmälan som var gjord tre dagar tidigare eftersom jag då var ute och sökte jobb. Det gick naturligtvis inte att träffa sektionschefen eftersom den personen var ju alltid jätteupptagen i möten och så. Jag fick åtminstone ett visitkort så jag klev utanför lokalen och ringde sektionschefen direkt som kollade upp mitt ärende och ville träffa mig. Några minuter senare kommer hon ner och handläggaren som hade försökt hjälpa mig hänvisade till mig.

Sektionschefen förtydligade att det var klart och tydligt i handlingsplanen att jag skulle närvara på mötet. Jag närvarade inte på mötet och alltså hade de gjort rätt i att stänga av mig. Och jag hävdade att det ändå var ett missförstånd och att jag naturligtvis inte hade varit och sökt jobb om jag vetat att det därmed skulle få mig avanmäld från akassan. De skulle diskutera min åsikt och komma till ett beslut inom någon dag. Sektionschefen hade ett mycket trevligt bemötande, även om det kanske var något för formellt. Det formella kommer nog med jobbet antar jag.

Sektionschefen berättade också vad som skulle hända om de rev upp beslutet, för naturligtvis var det knappast så enkelt som att man bara tog bort avanmälan från Arbetsförmedlingens och akassans system? Nej det är ju Arbetsförmedlingen vi pratar om. Först måste man riva upp beslutet om påanmälan, för den är ju en följd av avanmälan. Därefter kan man riva upp beslutet om avanmälan. Och som smöret på moset, det måste ske på olika datum. En dag måste det vara mellan de olika ändringarna. För att det är Arbetsförmedlingen, och så är det på Arbetsförmedlingen. Och naturligtvis går det ut brev för varje ändring i systemet. För det är Arbetsförmedlingen. Och jag får massor med brev. Som jag kommer att slänga. Tack myndigheten för att ni fäller träd för min skull. Vad glad jag blir att ni fyller pappersinsamlingen helt själva. Vad bra att ni tänker på miljön, men vad synd att det blir så fel.

Förresten, när jag ändå är inne på miljö. Jag kritiserade ju arbetsmiljön förra gången. Hade det blivit någon förändring? På blanketterna tackas man ju för att man hjälper Arbetsförmedlingen att bli bättre? Naturligtvis inte. Det låg synliga dammtussar på golvet. Så jag fyllde i en ny enkät där jag påtalade vad jag tyckte var fel. Jag gav även mina kontaktuppgifter om de önskade mer praktisk hjälp för att komma till rätta med problemen, samt effektivisera verksamheten på andra sätt. Varför? För att jag kan.

Dagen efter fick jag förresten besked. De tyckte visserligen att de formellt hade gjort rätt, men de skulle riva upp avanmälan trots detta.

Och vet ni vad mer som var bra? Jag fick brev från akassan, äntligen. Visserligen bad de om komplettering. Och ville att jag skulle korrigera min arbetslöshetsansökan. Men det är för en annan bloggpost.

Vad är då lärdomen från detta?

• Anta ingenting. Är du osäker så fråga. Fråga en gång till. För du har troligtvis missuppfattat allt.
• Fråga gärna i förebyggande syfte: Är jag fortfarande arbetssökande? Ju snabbare du får Nej på den frågan ju snabbare hinner du reagera, och kortare straff får du.
• Arbetsförmedlingen verkar inte bry sig om att de arbetar med människor, kunder, som behöver stöd.
• Det lönar sig ibland att även om man har gjort fel förklara varför. Köp inte läget bara för att Arbetsförmedlingen är svåra att ha att göra med.
• Var snäll mot handläggarna, även om de är sura, griniga samt ohjälpsamma så är de enbart en produkt av arbetsmiljön. De har det tufft, tuffare än du, även om de har jobb. Le gärna mot dem. Och var tydlig med vad du vill.
• Byråkrati ska vara till för att hjälpa alla att få klara och tydliga besked, men är man anal så kan man lika gärna använda byråkratin till att stjälpa personers möjlighet att få vad som de har rätt till. Byråkrati kan användas för att diskriminera, genom vilket stöd man får.

Image via Wikipedia

I Sverige har vi offentlighetsprincipen som innebär att om man vet vad man ska fråga efter har man oftast rätt att ta del av det. Det är visserligen inte så offentlighetsprincipen är tänkt, men det är så det i praktiken fungerar. Men vad händer om du offentliggör allt som går genom att använda ett transparenstänk i arbetsrutinerna? Emil Isberg lyssnade på Bortom OpenAID under morgonen.

Jag var sen till frukostmötet eftersom SL hade vissa tekniska problem i rusningstrafiken. Det innebar dock att jag fick en mycket bra plats precis framför podiet med Hanna Hellquist, Peter Krantz samt moderatorn Hampus Brynolf.

OpenAID är alltså ett samarbete mellan UD och SIDA där handläggaren ute i fält kan uppdatera datat som sedan kan användas av vem som helst. Systemet som UD använder är i praktiken faxbaserat men genom OpenAID har de själva förenklat sina arbetsrutiner genom redan tillgängliggjord information. Det som initialt var en rädsla för att det skulle innebära dubbelarbete (genom att man behövde uppdatera två system med olika information) gick över en acceptansfas där man föreslog förändringar i arbetsprocessen och fler användningsområden till en nivå där avsaknad av information på OpenAID ses som en begränsning. På sikt kan OpenAID också förbättra biståndsarbetet genom att man internationellt kan se hur biståndet används, samt att det ger större inblick för den enskilde att se vad Sverige faktiskt gör internationellt.

Det som gör det svårt för enskilda medborgare att använda offentlighetsprincipen är att man behöver känna till att någon finns att hämta samt hur man hämtar det för att man ska kunna få tillgång till det. I The Hitchhiker’s Guide to the Galaxy beskrivs det med att planerna för ett vägbygge är offentliggjord i en källare med raserad trappa innanför en låst dörr. Även om man uppfyller kraven i offentlighetsprincipen kanske det är så att de som skulle behöva informationen inte får tillgång till det. Det är där PSI-direktivet kliver in och anger att det ska finnas tillgängligjord data. Tyvärr är den svenska PSI-lagen mycket tandlös och ställer inte några krav på några utvecklade utlämningssätt så där behövs mer politiskt arbete.

Största vinsten med transparens är att det kan gå helt åt helsike och medborgare upptäcker gjorda fel, korruption eller liknande. – Peter Krantz

Många myndigheter håller på sin insamlade information och tjänar pengar på det. SMHI anger exempelvis att de tjänar 200 miljoner per år på sin väderdata. Det låter som det är mycket pengar, men om man ser till vilka SMHIs kunder är så är det ungefär 70% andra myndigheter. Det innebär om man ser till förvaltningen som helhet är det bara ca 60 miljoner som tillkommer på grund av försäljning av väderdata.

Det man också kan visa på är att samhällsmässigt kan det ge mycket vinster i flera senare steg. Om alla EU-medborgare som åker bil kan spara 2 timmar per år genom att planera sin väg lite bättre med bättre information från GPS tillsammans med väder- och trafikdata skulle EU spara 1,4 miljarder Euro enligt vissa rapporter. Så även om det i första led kanske blir en mindre kostnad måste man se nyttoeffekterna i ett mer globalt perspektiv.

Det finns enkla tips att ge till de myndigheter som vill öka transparansen. Undvik att skapa mobilappar, även om det ser bra ut i marknadsföring och rapporter så är det större kostnader involverade som inte kommer samhället till nytta. Om man istället tillgängliggör datat och låter marknaden skapa mobilappar, webbtjänster, och så vidare blir det både tillväxteffekter och det skapas tjänster efter vilket behov som finns. Det är mycket bättre att tillgodose ett behov, rent samhällsmässigt, än att bara göra något som ser bra ut på papperet. Man samlar redan idag in information i olika arbetsprocesser och det krävs väldigt lite anpassning för att lägga ut det på ett strukturerat sätt i det format det redan befinner sig, oavsett om det är ett propriärt format. Det är viktigt att anpassa arbetsprocessen om man vill gå från reaktiv till proaktiv offentlighetsprincip. När man har gjort anpassningen är det lättare att strukturera upp det i ett API för att underlätta för byggande av tredjepartstjänster. Det finns också ett enklare femstjärngraderingssystem för tillhandahållandet av information.

Sammanfattning av ovanstående

• Ta reda på vad det finns för data inom myndigheten
• Publicera det som är enkelt (oavsett format)
• Anpassa rutiner så att publiceringen sker i arbetsprocessen
• Strukturera upp det som är publicerat
• Bygg inte tjänster för miljoner, särskilt inte mobilappar
• Utveckla det som behövs när behovet och underlaget finns

Arbetsförmedlingen kommer att under hösten släppa en mobilapp (till iPhone och Android) eftersom Arbetsförmedlingens ledning naturligtvis tyckte att det var en bra grej. I samband med det togs det dock fram ett API så att vem som helst kan bygga tredjeparttjänster mot samma informationsbas, men där var det mycket svårare för ledningen att se syfte och nyttoeffekt. Nu kommer det ändå bli ett API, som faktiskt redan finns tillgängligt, men det krävdes att teknikerna fick förklara PSI-lagen eftersom ledningen ansåg att deras uppdragsgivare knappast eftersträvade sådan transparens.

Tycker du att ovanstående var intressant? Om du är intresserad av att använda trafikdata ska du den 8-9 oktober besöka årets TravelHack i Göteborg där utvecklargrupper skapar innovativa nya digitala mobila tjänster för att låta resenärer kunna effektivisera sina dagliga resor. Den 19-20 november blir det också codemocrazy i Stockholm där det kommer bli fokuserad utveckling baserad på de öppna datakällor som finns tillgängligt.

Vad man än väljer att kalla det så ska man ju registera sig som arbetssökande hos Arbetsförmedlingen. Det går inte att bara logga in på deras webbplats och fylla i att man från nu saknar arbete, utan man måste ta sig till ett fysiskt kontor (eller som det är föreslaget en medborgarplats på de platser som saknar kontor där man via Internet får möta en handläggare). Så jag tar mig till Hötorget där Arbetsförmedling Stockholm City befinner sig.

Väl där hittar jag inte något kölappsystem men däremot var det en kö till informationen, så jag ställer mig där efter att något förvirrat letat runt efter något sätt att få en kölapp. Orsaken till att jag fortsatte leta var att det fanns tavlor på stolpar som förklarade vilket nummer som senast fick hjälp så något kölappsystem används alltså. I kön står jag i dryga tjugo minuter och iakttar handläggare som bara står och småpratar, eller går runt och tittar sig nyfiket runt, samt vid direkta frågor antingen hänvisar till kön som jag står i eller säger att de letar efter något specifikt (invandare eller någon specifik person som tydligen skulle finnas i lokalen). Kön jag står i förflyttar sig knappast särskilt snabbt framåt, men plötsligt är det en person som tycker att jag ska registrera mig på hemsidan först så jag blir hänvisad till en av de arbetstationer som finns där. Grannen bredvid mig spelar schack för att fördriva tiden, tydligen har han väntat rätt länge på att det ska vara hans tur.

Registreringen gick relativt dåligt, eftersom jag har registrerat mig tidigare men inte kom ihåg mitt lösenord så måste jag antingen ringa eller maila kundtjänsten alternativt ställa mig i kön till informationen igen. Eftersom jag nyss stod i kön går jag förbi hela kön och visar upp en utskrift på att jag behövde användarnamn och lösenord från dem. Efter några minuter så fick jag det jag behövde för att kunna fortsätta min registrering. Webbplatsen tyckte att jag skulle fylla i ett antal formulär för att skapa en grund för samtalet med handläggaren så det gjorde jag naturligvis.

Väl klar med registreringen så blev det åter till informations-kön. Nu tog det bara sådär en kvart innan en person tillfrågade mig om jag hade registrerat mig, och eftersom jag nu kunde svara att det hade jag minsann så smet personen bakom informationsbåset och plockade fram en nummerlapp till mig.

Så totalt blev det väl en sisådär trekvart innan jag fick min nummerlapp, men eftersom jag faktiskt kunde ha gjort en viss registrering hemifrån (om jag vetat om det, och det borde jag ju ha vetat) så borde jag kunnat ha sparat allt utöver de första tjugo minutrarna. Åtminstone 20 minuter för att få en kölapp alltså.

När jag väl hade en nummerlapp var det bara att vänta på att det var min tur. Då utnyttjade jag tiden till att titta mig omkring utifrån vad jag som chef skulle kunna se. Som chef har man uppgift att se det övergripande när den enskilde anställde fokuserar på sin uppgift.

• Städning
  I hörn, kanter samt framförallt under arbetsstationerna fanns det högar med damm, grus och under arbetsstationerna även skräp. Tydligen har de som städat bara fokuserat på de stora ytorna.
• Fördelningen av personal
  Personal som står stilla, är vikta åt något specifikt, eller går runt utan att ha något att göra tyder på att man inte allokerar resurserna på det som behövs. Är det en tjugominuters kö till informationen så spelar det ingen roll vad du väntar på, du har alltid tid att hjälpa en person i kön. Och det är inte en lösning att gömma kölappsystemet om det fungerar dåligt (kunder efterfrågar handläggare när de behöver allmän information). Man flyttar bara problemet till informationskön.
• Dålig informationskyltar
  Att inte informera tydligt blir en ytterligare belastning. När en kund kommer in genom dörren vill de först få svar på vart de ska därifrån. En informationstavla som säger att det är hög belastning just nu, eller att man ska ställa sig i kön till informationen, eller att man först kan ta och registrera sig som arbetssökande är värt mycket tidsmässigt. Det innebär att personalresurser avlastas och kan läggas på områden som man inte kan förutse. Det handlar om arbetsförmedling där det är relativt lätt att avgöra vad kunderna oftast vill ha svar på.
• Webbregistreringen är genomkass
  Jag skulle kunna föreslå ett antal tekniska förändringar, men framförallt är det idiotiskt system att det krävs personlig kontakt för att nyregistrera sig som arbetsökande om man redan har varit arbetssökande. Den som har designat systemet borde få en ståplats i Nybroviken.
• Utnyttjande av lokalen var knappast optimal
  Det är stora ytor som besökande kan stå och hänga, eller sitta och slappa på. Arbetsplatserna är dock centrerade kring två olika områden där man nästan sitter så att man kikar över axeln på grannen. Ordna lite fler mötesplatser, eller diskussionområden, så utnyttjar man utrymmet bättre. Kanske en tv-hörna som har något UR-program om hur man söker jobb på effektivast sätt? Oavsett vad man kan göra, så är det absolut säkert att man kan göra något med de stora ytorna.
• Dålig förberedelse för toppar
  Måndagar är klart värst när det gäller registrering av arbetslösa. Många slutar ett jobb på en fredag (eller som mitt fall en söndag) och vill registrera sig på måndagen. En del tar också tag i sitt liv på olika sätt och hamnar på arbetsförmedlingen på måndagen. Det är absolut något som är förutsägbart. Den stora informationsbehovet är också av sådant slag att det inte behövs någon längre tid eller specialutbildning. Det går alltså att plocka in sådana som är under arbetsmarknadspolitiska åtgärder eller lågutbildade konsulter för att bara beta av topparna, åtminstone om man inte själv klarar av att ha anställda att plocka in vid behov. Andra verksamheter har personer som är anställda på 20% eller generellt vid toppar där anställda kan ringas in vid behov. Varför kan inte arbetsförmedlingen hantera förutsägbara toppar?
• Dålig rotering av personal
  När en person utstår en mängd stress eller löpande kritik och personen själv inte kan påverka den givna situationen sliter man rätt hårt på personalen. Personens kundbemötande försämras också kraftigt när de blir mer utslitna och de har svårt att se kunden som något annat än ett problem som behöver hanteras. Bättre att rotera personalen, särskilt vid toppar, för att se till att man får både paus och återfyllda vätske- och energireserver.
• Avsaknad av chef på golvet
  Det jag har anmärkt på ovanför är något som en chef har till uppgift att kontrollera genom att befinna sig på golvet och gärna hjälpa till med samma saker som personalen som hjälper kunderna. ”Golvchef” saknas dock helt hos Arbetsförmedlingen så vitt jag kunde se. Åtminstone under den tiden jag var där.
• Avsaknad av pausunderhållning
  Det fanns några få tidningar, men det saknades annan möjlighet för kunderna att hålla uppe intresset för att vara kvar i lokalen och vänta på den nödvändiga handläggaren. WiFi hade kunnat fungera för en person som mig, som alltid har med mig dator eller liknande. TV som visade UR-program skulle vara bra även ur andra sammanhang. Vid toppar (=måndagar) skulle man även kunna tillhandahålla street-artists för att bara låta folk undvika att tänka på att tiden går. Väntan dödar, särskilt i ett modernt samhälle.
• Sämsta mobiltelefontäckningen någonsin
  Jag tappade täckningen några få meter in i lokalen, men även andra vittnade om att det var jättedålig täckning i arbetsförmedlingen lokaler. Ett företag ringde och sökte mig gällande att de ville ha in mig på en arbetsintervju, men jag hade ju ingen täckning hos arbetsförmedlingen.

Ovanstående gav jag även till arbetsförmedlingen eftersom de hade en osnyggt upphängd ”hjälp oss förbättra oss”-låda. Jag gav även mina kontaktuppgifter om de önskade mer praktisk hjälp för att komma till rätta med problemen, samt effektivisera verksamheten på andra sätt. Varför? För att jag kan.

Kom ni ihåg att jag fyllde i information på webben som skulle användas som samtalsunderlag? När jag väl blev hämtad av en handläggare så använde handläggaren naturligtvis inte det jag skrivit in på något sätt alls. Utan frågorna upprepade sig och jag fick även lära mig hur jag skulle använda fritextsökningen i Platsbanken (som om jag inte kunde det) samt fick informera vad min tidigare arbetstitel egentligen betydde och vad yrkestiteln hade varit för tjugo år sedan, samt diskutera jobbsökeri på Lidingö. Plus att jag fick frågan om jag verkligen ville söka jobb i Stockholm. Relevans? Det är ju inte jag som är handläggare så jag vet inte.

Det tog inte många minuter hos handläggaren som tur var, och handläggaren tyckte att jag nog inte behövde så mycket assistans från dem men att handlingsplan skulle skickas hem till mig.

Jag lär återkomma med postning gällande byråkratin med akassan någon gång framöver. Kommentera gärna om ni har egna erfarenheter om arbetsförmedlingen eller akassan.