Pyropartiet – för en framtid med eld

Gustav Nipe berättar om ett brev:

”Pyropartiet går framåt i opinionsundersökningarna” lyder rubriken; jag läser inte artikeln – politik intresserar inte mig – men namnet hänger kvar. Pyropartiet? Det låter ju inte som några direkt hälsosamma typer. Jag frågar en kollega på lunchen. ”Du, Pyropartiet, vad är det för några?” Svaret uttalas med självsäkerhet. ”Visst ja, det är de där pyromanerna; de vill elda upp allting överallt.” ”Elda upp?” ”Visst, de vill kunna gå och sätta eld på allting de känner för. Rena vansinnet.” Där ser man; sådana dårar det finns.

Senare i veckan ser jag mer och mer i media om dessa uppenbarligen farliga pyromaner. Vissa kändisar uttalar sig mot eldning, och andra för; vissa gör tydligen vad som helst för att hamna i tidningen. På en TV-debatt hör jag någon säga något om ”eldningsförbundet under 2005″. Är det eldningsförbud sedan 2005?? Vi gör nästan alltid en brasa när vi åker ner till sjön, och ingen har sagt något. Jag antar att vi kan skaffa en grill, även om det inte blir samma sak.

Jag sitter med några vänner, och ”eldningsfrågan” kommer upp. Någon säger ”Visste du att brandkåren kan komma och sno alla dina elektriska apparater när de vill?” Det låter ju inte klokt; jag avfärdar knäppgöken och undrar om han tror på UFOn också. Men fler av mina kompisar verkar ha hört talas om det; någon säger att det kommer från EU.

Dagen efter kollar jag upp det, och det visar sig stämma, i viss mån; för att kunna bekämpa pyromani och andra eldfängda element så kan brandkåren eller annan eldbekämpande myndighet avlägsna och konfiskera alla tändare, tändstickor, och andra föremål som kan användas för eldframställning. Så står det i alla fall i en torr text på svårbegriplig byråkratiska. Det låter ju rimligt, när man ser det på det sättet. Eld är ju farligt.

Jag råkar på en blogg där det hänvisas till nya saker som är på väg från EU. Alla rökare ska tydligen registreras var och när de röker, så brandkåren kan vara på plats snabbare om någonting skulle hända. Det talas om ny teknik som gör registreringen automatisk om något år, även om detta gör cigratter och tobak mycket dyrare. Låter märkligt, men jag röker inte, och knappt någon i min bekantskapskrets gör det heller, så jag bryr mig inte direkt. Sedan ser jag ”BRA-lagen” nämnas. Just ja, var inte det den där lagen som samordnade brandkåren och polisen eller något? Jag läser vidare; det visar sig att brandkåren, som jag kände till den, inte finns längre, utan det numera, sedan BRA-lagens införande, bara finns poliser. Det som nu heter ”Brandkåren” är egentligen bara en avdelning hos polisen. Det hänvisas till flera fall där polisen, i denna nya roll som ”brandkår”, har varit och hämtat godtyckliga ägodelar (eller bara sprutat omkring massa vatten) hos folk som påstods ha haft för mycket ved. Är vedinnehav misstänkt numera? Jag tänker på den gamla vedhögen jag har i garaget och undrar vad som är ”för mycket”.

Timmarna går, och jag läser om nyinförda lagar i Frankrike, där de stänger av värmen för folk som anklagas tre gånger för att ha rökt inomhus. På blotta anklagelsen! Principen försvaras med snack om ”sunt förnuft” och ”ingen rök utan eld”. Vad är det med folk? Brandfara ska man ju ta på allvar, men detta? Jag läser vidare om hur grillningen numera anses som en högst tvivelaktig sysselsättning, och jag hamnar slutligen hos någon som förklarar varför han kommer rösta på Pyropartiet detta val. Han beklagar sig först över att så få kvinnor är aktiva i debatten, men gissar att det beror på att grillning alltid har varit en högst manlig företeelse. Han säger att rätten att ta sig en cigg eller att grilla en korv går före den minimala risken för eldsvåda. Han nämner de tändsticksförsäljare som nyligen fick långa fängelsestraff och skyhöga böter för att ha marknadsfört sig som ”pyromanens favoriter”. Han påminner om att vi, tills helt nyligen, tydligen kunde ha både majbrasor och fyrverkerier utan att bränna upp civilisationen. (Jag minns båda sakerna, men barnen är för unga för att ha sett dem.) Han påstår att man skulle kunna ha ett samhälle där var och en var fri att bränna löv, ris, kvistar och annat avfall i ett hörn av trädgården, och att stan inte skulle brinna upp för det. Det låter svårt att svälja, men inte helt orimligt. Han påminner om de enorma befogenheter vår nya ”brandkår” har fått och frågar sig om de verkligen är nödvändiga, särskild när statistiken pekar på samma mängd skader och offer för bränder som innan, om inte mer. Han berättar om satellitövervakningen som snart ska användas för att upptäcka alla rökpelare och eldsvådor, för att på så sätt kunna få fast alla som gör någon form av eld, inklusive utegrillar. Han avslutar med att konstatera att friheten och privatlivet för honom går före eldbekämpningen, särskilt när ingen skada kan påvisas.

Det går runt i huvudet. Kan det vara så här illa? Det hela känns overkligt, och jag vet inte vad jag ska tro. Några dagar senare har jag sett så gott som alla gamla partier uttycka sig i eldningsfrågan, antingen i utspel eller vi tillfrågan. De flesta säger något i stil med att de är ”för grillning”, men får inga frågor, eller säger inget, om de mer allvarligare frågeställningarna. Själv har jag aldrig brytt mig särskilt mycket om politik. Men nu vet jag vad ska rösta på.

/Nybliven Pyropartist

Annonser
%d bloggare gillar detta: