Anna Laestadius Larssons bön till fjortisdottern

Jag fick en SvD-tidning gratis, eller ja någon annan bjöd mig på den för naturligtvis är en papperstidning inte gratis att tillverka, distribuera och tillhandahålla. Men i just det här fallet så var reklam-aspekten högre än lösnummerförsäljningen. Och på mig fungerade det. Det var länge sedan jag läste pappers-tidningar och trots gratis-tidningen kommer jag inte börja med det nu. Men om jag skulle börja prenumerera på en papperstidning skulle jag hellre välja en tidning, som SvD, som tror på nya inkomstmodeller än någon som inte gör det.

En bit in i tidningen hittade jag Anna Laestadius Larssons kolumn En mammas bön till fjortisdottern som är tips och råd till hennes dotter att ta egna steg ut i den vilda världen.

Du äger din kropp. Var snäll emot den även om den under de närmaste åren kommer att bete sig lite märkligt. Svält den inte, stoppa inte fingrarna i halsen och somna aldrig hungrig. Men rasta den gärna då och då i joggingspåret eller på något annat sätt som du tycker om.

Lita på mig när jag säger att alla andra inte har fått mens och tuttar. Och att du inte är ensam om att ha hår på benen. Sminka dig om du tycker att det är kul. Tro inte på mirakelkurer men smörj gärna in dig med solskydd. Använd tandtråd.

Gråt inte över en misslyckad frisyr – det växer ut igen, jag lovar.

Pussas, hångla och ha sex när och om du själv vill. Inte för att någon annan vill eller har gjort det innan. Det finns bara en som kan avgöra när det är dags för dig. Du själv. Använd preventivmedel. Om någon tar på dig utan lov, berätta det. När någon tafsar på bussen eller tunnelbanan – och det kommer de att göra – säg då högt och tydligt så att alla hör: Kan du vara vänlig och ta bort din hand från min rumpa. Det är inte du som ska skämmas, det är han eller hon.

Det är en mycket vacker text som Anna Larsson skriver. Jag tror visserligen att hennes fjortonåriga dotter känner till mycket av det hon för fram, men det är fortfarande viktigt att påtala. Jag kan tycka att det hade varit värt att lyfta fram alkohol-användandet i samband med festandet, men det är viktigt att föra fram att dottern inte har något att skämmas för. Någonsin.

Kolumnen i SvD gjorde att jag började söka efter andra artiklar och liknande som Anna Larsson har skrivit. Bra saker skapar behov efter mer, oavsett om man har fått det gratis eller ej.


Första informationen jag hittade var dock Max Scharnberg svarar Anna Laestadius Larsson.

Det finns två böcker som nästan helt handlar om Södertäljefallet. Den ena har skrivits av Södertäljeflickans fostermoder Birgitta Allmo, och den prisades av Anna Laestadius Larsson i SvD 7/1 Den andra har skrivits av mig och heter Textual Analysis of a Recovered Memory Trial Assisted by Computer Search for Keywords. Den kan laddas ned gratis från http://www.yakida.se/max/maxbok.pdf . I min bok har Södertäljeflickan och hennes ett år yngre syster fått pseudonymerna Elvira och Ingrid.

Men tror Laestadius att ett namngivet hovrättsråd och hans tonårsdotter har slaktat barn och ätit upp dem? Har fadern haft samlag med båda döttrarna i varandras närvaro? Har moderns älskare våldtagit båda systrarna i varandras närvaro? Har föräldrarna uthyrt båda flickorna som prostituerade? Elvira har utförligt beskrivit 11 övergrepp vid vilka Ingrid var ögonvittne. Vid 7 av dessa fanns det ytterligare ögonvittnen.

Tyvärr förnekar Ingrid att hon har upplevt eller sett något otillbörligt. Skall man inte tro på Ingrid? Och om Elvira är väldigt trovärdig, varför åtalades ingen för övergreppen på Ingrid?

Nummer två var KMs fördomar från Anna Laestadius Larsson som kritiserar siffror som Anna tillhandahöll i Viktigt att ge bidrag till världens barn.

Anna Laestadius Larsson kunde ha gjort sin research lite bättre, inför sin von oben-kränkning av denna antagligen redan utsatta familj på den egyptiska landsbygden. Vi förvånas av att hon på sitt vitkoloniala lattemamme-höginkomsttagar-feminist light-sätt alls valt att ”stödja” familjen trots att hon förutsätter att den består av tvångsäktenskapsmäklare, könsstympare och hustrumisshandlare.

Tredje kritikern jag snubblade över är Pelle – Om kvoterad föräldraförsäkring och andrasorteringsföräldrar som kommenterar Annas kolumn Föräldrarförsäkringen borde bli valfråga.

Men det är inte översittarmentaliteten som stör mig mest hos Anna Laestadius Larsson. Nej, det är hennes lättvindiga avfärdande av ytterligare statlig inblandning i människors privatliv. För på vilket sätt är ”det gör den redan” ett argument överhuvudtaget? Det är sant att staten redan är inblandad i hur, exempelvis, föräldrar planerar sin föräldraledighet. Pappan har sina månader som han inte kan överlåta till mamman. Och tar föräldrarna inte ut tillräckligt många dagar börjar snart den sjukdomsgrundande inkomsten att sjunka. Att det är på detta vis beror på att människor av Anna Laestadius Larssons kaliber bestämt att det ska vara så. Och det gör hon nu till ett argument för ytterligare statlig inblandning. Det är djupt ohederligt. Varje ytterligare intrång i människors privatliv borde förstås försvaras!

Men nog om andras kritik, har inte Anna Laestadius Larsson skrivit något eget att bilda sig en uppfattning kring?

Jodå, Anna har skrivit Ord står mot ord i bråket om Gömda och titeln sammanfattar rätt bra vad jag känner om den historien. Jag tycker om boken Gömda. När jag hade läst boken var jag superarg och minst sagt irriterad på mannen med de mörka ögonen. Dock belystes båda sidorna rätt bra i TV-reportagen som gjordes och min ilska riktades mot författaren istället. I min åsikt står ord mot ord, författare mot författare. Ena författaren har utelämnat detaljer, den andra författaren har överdrivit och lagt till detaljer. Det finns personer som blir misshandlade i förhållande just nu. Det är viktigare att kämpa mot partnermisshandel än att älta ett enskilt fall, och det är värre att hänvisa det hela till främlingsfientlighet (”En av eleverna får till exempel alla sina misstankar om muslimska män bekräftade efter läsningen av ”Gömda”: opålitliga, demoniska hustrumisshandlare.”).

Anna Larsson har troligtvis skrivit massor med bra artiklar, kolumner och ledare. Men jag tänker sluta leta artiklar här och istället se fram emot nästa bra artikel. Rykten säger också att det jobbas på en roman.

Intressant?

Advertisements

2 kommentarer

  1. Henke · ·

    ”…men det är viktigt att föra fram att dottern inte har något att skämmas för. Någonsin.”

    Så nu är alltså skammen slutligen avskaffad, som fenomen? Vilken fantastisk jävla hybris ni pk-präster ändå skaffat er numera!

    Själv har jag förstås den enkla åsikten att man SKALL skämmas i det fall man gjort något dumt, det är ju liksom hela poängen med att den känslan överhuvudtaget finns hos oss högre djur…

    1. Absolut ska man skämmas om man gjort något dumt. Men man ska inte skämmas för att någon annan gör något dumt.

%d bloggare gillar detta: