Emil filosoferar: del 3 – Att samarbeta

Om 6 dagar är det medlemsmöte i Piratpartiet. Inför detta medlemsmöte tänkte jag ta och följa Richies förslag att förklara vad jag anser är så bra med föreningstrukturen eller mer specifikt vad lokalföreningar löser för problem. Dock är det inte så lätt att lägga upp problem och skriva en lösning, för då hade man redan gjort det naturligtvis. Finns det problem finns det vanligvis flera lösningar, varav kanske inte alla är lika bra men alla löser problemet. Jag kommer i åtta specifika delar filosofera mig fram till varför lokalföreningar kan vara den bästa lösningen i vissa kommuner, och också förklara varför det inte är en lösning i alla kommuner.

teamwork

Följande är de specifika delarna jag skriver om:

  1. Att ropa varg
  2. Att fördela ansvar
  3. Att samarbeta
  4. Att uppfinna hjulet
  5. Att stapla arbetsuppgifter
  6. Att ta hand om kompetens
  7. Att organisera sig
  8. Sammanfattning

Samarbete är vad som underlättar arbetet. Man kan komma långt genom att delegera jobbiga uppgifter, men det kräver att man har personer som kan genomföra de uppgifterna man vill delegera. Är man ensam måste man själv ta på sig att lösa uppgifterna. Genom att samarbeta kan man klara av svårare uppgifter med mindre slit. Det är grunden i all teamwork.

Mandatfördelningen anger att en person är ansvarig för att kommunikationen uppåt och nedåt ska fungera, partiledaren är ansvarig att kommunikationen fungerar med styrelse samt med distriktsledarna, distriktsledarna ansvarar för kommunikationen med partiledningen samt valkretsledarna, valkretsledningen ansvarar för kommunikationen med distriktsledningen samt kommunledningen och avslutningsvis kommunledningen har ansvaret för kommunikationen med valkretsledningen samt ut till medlemmarna. Är det någon post som det är problem med orsakar det vanligtvis följdproblem med mandatfördelningen från den punkten. Inget konstigt med det, eftersom det i sig är en naturlig del i en sådan mandatfördelning som baserar sig på nyckelpersoner. Det som dock är viktigt är att man snabbt identifierar problem med enskilda roller och ersätter dem, innan det sprider sig för långt. Det är alltså väldigt viktigt att rollen ovanför samarbetar med alla i sin mandatfördelning för att kunna identifiera samarbetsproblem när de uppkommer.

Nu har jag nämnt problem i flera meningar utan att förklara vad det kan vara problem samt följder. Det kan exempelvis vara att en funktionär helt enkelt lägger ner arbetet, inte går på möten, inte kallar på möten, inte sköter sina uppgifter eller på annat sätt missköter sig. Personen kanske har varit jättebra på rollen tidigare, men av olika anledningar är det inte så längre. Jag anser att ett sådant beteende skapar en splittring i partiet. Om det går lång tid innan funktionen ersätts kan det skapa en motsättning även när rollen ersatts. Det kanske fortfarande är problem flera år senare på grund av att en viss roll inte ersattes i tid på grund av att själva samarbetet i mandatfördelningen har skadats med splittring som följd. Oavsett vem som har tillsatt funktionären är det viktigt att överordnad kan ersätta den när rollen inte fungerar. Jag har exempel men det kan uppfattas som personangrepp att ta upp dem och det är något som jag inte eftersöker.

Oavsett är det viktigt med samarbete mellan funktionärer i mandatfördelningen och även utanför densamma. I Piratpartiet saknas det vanligtvis dokumentationsvana och när någon har gjort något bra, en bra lösning på kampanj eller liknande, så lyfts det inte upp inom mandatfördelningen. I bästa fall lyfts det upp i någon av de kanaler som finns tillgängligt, exempelvis blogg-kanalen, men det är inte säkert att andra funktionärer kan ta del av den kunskapen. När något lyfts upp i mediaflödet på en bred bas riskerar man att individen som bäst behöver den inte får den. Det innebär att många lägger ner mycket tid på att söka information istället för att verkställa kunskap. Det blir på något sätt ett hinder för samarbetet. Det är många som löser samma problem om och om igen eftersom samarbetsmöjligheten med andra på samma nivå saknas.

Våra tekniska lösningar för informationsspridning är också anpassade efter mandatfördelningen, meddelanden går ut till alla funktionärer under en plus i bästa fall närmast över i hierarkin, men det kräver manuella ingrepp för att meddelandet ska gå ut till andra ledare på samma nivå. Att sprida informationen till andra i motsvarande situation är alltså jobbigare än att bara fokusera på sitt. Det går naturligtvis att se till att den tekniska lösningen exempelvis ger informationen till ”närliggande” ledare på samma nivå, men då ska det finnas intresse för sådant samarbete.

Att samarbeta behöver inte heller betyda att man delar på ansvaret. Samarbete i en styrelse är naturligtvis ett krav, eftersom man delar på ansvaret, men samarbetet ska inte automatiskt ses som att man har ett solidariskt ansvar eller något liknande. Samarbete är heller inte något man kan styra. Man kan göra sitt bästa för att underlätta för samarbete, men det är fortfarande individer som ingår i samarbetet. Fungerar inte samarbetet kan det vara bäst att byta ut involverade individer. Men nu har jag gått in i ett sidospår.

Man kan alltså säga att avsaknaden av underlättning för samarbete är ett problem som behöver en lösning. Det är ett hyffsat enkelt problem egentligen, för det kräver bara organisation. Men det är också ett svårt problem i och med att det handlar om individer, människor som har egna idéer och olika bakgrund. Det gäller att hjälpa människorna att hjälpa sig själva, genom att undvika onödig byråkrati och styrning samt låta personer vara kreativa.

I en kommun med många aktiva blir det många kommunikationstrådar för en kommunledare att hantera. Där kan exempelvis en förening underlätta genom att kommunledaren helt enkelt blir kontaktperson och kan fokusera på samordningen av just kommunikationen. Föreningen sköter allt annat i just kommunen. Medlemmarna är medlemmar i både Piratpartiet och i den separata föreningen och påverkar på så sätt både verksamheten i stort och lokalt.

I en kommun med få aktiva blir det svårt för kommunledaren att nå ut med budskapet lokalt. Där kan ett samarbete med grannkommuner hjälpa till att fokusera resurserna på synbarhet. Istället för att stå en person tre dagar i veckan kanske man kan stå fem personer under en dag i vardera tre orter. Det är alltid enklare att synas när man är fler. En regionförening kan på motsvarande sätt underlätta för sådant samarbete för att avlasta de involverade kommunledarna så att de kan fokusera även här på samarbetet och kommunikationen. Sådana föreningar kan också gå över valkrets- och distriktsområden och skapa kunskapsutbyte i ett närområde.

Fungerar inte föreningar kommer de att på olika sätt att självdö. Fungerar föreningen kommer det att ge kompetensutveckling och organisationsvana som annars hade krävt resurser från partiet. Partiet behöver alltså inte på något sätt en avstängningsknapp för föreningen. Åtminstone inte om man kan kommunicera med sina medarbetare.

Partiet har en platt organisation, med många inslag av svärmmetodik, och det är absolut inget fel i det. Men det gör det svårare att upprätthålla kompetensen eftersom det fokuserar på aktivism som baseras på känslor och reaktion istället för samarbete och planering.

Fristående föreningar kan ge partiet kompetensutveckling och samarbetsmöjligheter på ett sätt som kan vara svårt att uppnå annars.

Intressant?

Advertisements

2 kommentarer

  1. […] This post was mentioned on Twitter by Piratpartiet Live!, Emil Isberg. Emil Isberg said: Noterat: Emil filosoferar: del 3 – Att samarbeta – http://tinyurl.com/37gg753 #fb […]

  2. Fan vad bra du skriver om de här frågorna!

    Just beskrivningen av hierarkins huvuduppgift som informationsförmedlare i bägge riktningarna är klockren.

    Ser fram emot resten.

%d bloggare gillar detta: