Emil filosoferar: del 8 – Sammanfattning

Imorgon är det medlemsmöte i Piratpartiet. Inför detta medlemsmöte tänkte jag följa Richies förslag att förklara vad jag anser är så bra med föreningstrukturen eller mer specifikt vad lokalföreningar löser för problem. Dock är det inte så lätt att lägga upp problem och skriva en lösning, för då hade man redan gjort det naturligtvis. Finns det problem finns det vanligvis flera lösningar, varav kanske inte alla är lika bra men alla löser problemet. Jag kommer i åtta specifika delar filosofera mig fram till varför lokalföreningar kan vara den bästa lösningen i vissa kommuner, och också förklara varför det inte är en lösning i alla kommuner.

Följande är de specifika delarna jag skrivit:

  1. Att ropa varg
  2. Att fördela ansvar
  3. Att samarbeta
  4. Att uppfinna hjulet
  5. Att stapla arbetsuppgifter
  6. Att ta hand om kompetens
  7. Att organisera sig
  8. Sammanfattning

Som argument mot lokala föreningar används det mest konstiga referenser, från personer jag respekterar och ser upp till. Jag vågar påstå att inget av de argumenten har saklig grund utan baserar sig på oro som är känslobaserad. Ändå påstås det att ingen under fyra års tid har kunnat förklara vad det är för problem som lokala föreningar ska lösa. Vilka problem som lokala föreningar kan lösa. Kanske är det snarare att man inte lyssnar på de argument som har lagts fram, för jag vet att jag inte är ensam om att ha drivit sådana tankar sedan 2006. Ung Pirat är ett av många argument för att det fungerar med lokala föreningar. Hur hade kampanjandet sett ut idag om vi inte hade Ung Pirat vid vår sida?

Lokala föreningar och lokala val påverkar inte ansvarskedjan. Det finns inga mätdata som stödjer att ansvarskedjan skulle påverkas på något sätt. Det finns däremot undantagsfall där splittring har skett, men man kan inte lägga skulden på uteslutande just lokala föreningar eller lokala val. Lokala föreningar kan dock skapa en grogrund för att hitta aktivister som passar i styrelser eller i arbetsgrupper samt även skapa en lokal organisation för att underlätta kampanjande.

Det behöver inte finnas stöd i stadgarna för lokala föreningar. Det vore att komplicera förhållandet och öka byråkratin att försöka fastställa lokala föreningar i stadgarna för partiet. Låt föreningarna istället vara separerade från partiet. Behövs pengar till verksamhet kan enskilda medlemmar hantera det på samma sätt som idag utan att föreningen har något eget mandat i partiet.

Sammansvärjningar går lika bra att genomföra utan lokala föreningar. Man måste inte ha en förening för att kunna prata med varandra, och om föreningarna är separerade från partiet spelar det ingen roll hur många medlemmar föreningen har, det är alltid enskilda medlemmar som representerar frågor inom partiet. Det går dock alltid att klustra ihop sig på olika sätt.

Avsaknaden av underlättning för samarbete är ett problem som behöver en lösning. Det är ett hyffsat enkelt problem egentligen, för det kräver bara organisation. Men det är också ett svårt problem i och med att det handlar om individer, människor som har egna idéer och olika bakgrund. Det gäller att hjälpa människorna att hjälpa sig själva, genom att undvika onödig byråkrati och styrning samt låta personer vara kreativa.

Vi behöver inte slita ut våra funktionärer. Vi måste skapa rutiner för att ta hand om den erfarenhet och kompetens som tidigare kommunledare kan bidra med istället för att bara ersätta dem. Vi måste skapa rutiner för att lyfta fram möjliga funktionärer, medlemmar som visar förmågor som partiet har nytta av. Sådana rutiner kan lokala organisationer hantera på ett bättre sätt än organisationen i stort. Med lokala organisationer kan man ta hänsyn till andra faktorer än just nödvändighet och behov. Man kan dela upp arbetet så att ingen blir utarbetad. Man kan låta tidigare ledare varit värdefulla rådgivare och få den uppmärksamhet som de förtjänar.

Vi är ovana vid att spara våra lösningar. När det gäller att få vana att dokumentera är det bäst att börja i liten skala för att sedan utöka det gradvis. Då kan man rätta till eventuella misstag på ett tidigt stadie. Det gäller förresten nästan alla rutiner att det är lättare att införa i mindre grupper och organisationer än i stor skala. Om man dessutom låter olika föreningar börja med dokumenteringen på motsvarande sätt som staten styr över kommuners verksamheter, kan man förhoppningsvis få bättre lösningsalternativ än om någon enskild person skulle försöka hitta på en lösning för alla situationer.

Vi är ovana vid att dela med oss av våra kunskaper. Om en kommun eller grupp har ett problem och hittar en lösning finns det ingen kanal idag för hur den informationen lagras på ett sätt som andra kan ta del av, åtminstone inte utan att begravas av en mängd annat material exempelvis i forumet. Det innebär visserligen att det troligtvis blir många olika lösningar på samma problem, men eftersom de olika lösningarna inte kommer någon annan till del kanske det inte är så mycket att hurra för ändå. Inom svärmmetodik är det vanligt att man löser ett problem och går vidare och det spelar inte så stor roll om man löser samma problem var tredje vecka för man går vidare oavsett, men rent organisationsmässigt blir det en svaghet att man inte sparar lösningarna och återanvänder dem.

Föreningars verksamhet behöver inte belast partiets ansträngda budget. Föreningar kan, om de så vill, drivas med egna medlemsavgifter på traditionellt sätt. De kan också ta emot bidrag från kommun för cirkelkurser eller dylikt. De kan också söka riktade medel från exempelvis stiftelser, baserat på verksamheten så klart. Allt detta kan partiet naturligtvis också göra, men det blir mycket enklare i fristående föreningar. Dessutom får man självkänsla av att hantera föreningens pengar separat, plus såklart värdefull utbildning i ekonomi-hantering. Allt detta som är bra oavsett vilken organisation det handlar om.

Notera att allt i blogg-serien är mina åsikter baserade på mina erfarenheter och de fakta jag har kunnat kontrollera. Jag har under blogg-serien hoppats på att något sakligt argument mot föreningar skulle komma, åtminstone från de som så ljudligt argumenterat mot lokala föreningar i forumet. Men jag antar att jag har helt enkelt inte någon av dem som läsare. En nackdel med bloggning är ju att man också måste nå den målgrupp som man eftersöker.

Jag vill gärna se att lokala föreningar inte motarbetas. Jag tror att separata föreningar kan bidra till partiets framtida idérikedom och en utvecklad partiverksamhet. Jag hoppas att det lokala engagemanget inte kvävs.

Intressant?

Annonser

2 kommentarer

  1. […] This post was mentioned on Twitter by Piratpartiet Live!, Emil Isberg. Emil Isberg said: Noterat: Emil filosoferar: del 8 – Sammanfattning – http://tinyurl.com/2vogapd #fb […]

  2. […] Om medlemsmötet | Henry Rouhivuori Fördjupning av Piratpartiets politik | Henry Rouhivuori Partistaten: Dags för S att överge sina Arbetarekommuner? Netroots Öppna Kris-kommission och valanalyser: En organisation för framtiden Jämlikhetsanden: När elefanter dansar Nu får hon vara med och leka – på riktigt | Lena Mellin | Kolumnister | Nyheter | Aftonbladet Att bringa ordning och reda i Piratpartiet « infallsvinkel klara » Blog Archive » Polsk riksdag? Eller var det Piratpartiet det handlade om? Bloggsam » Piratpartiet humanisterna? Emil filosoferar: del 8 – Sammanfattning « Emil Isberg […]

%d bloggare gillar detta: