Skolan missar att utbilda eleverna i människovärde

Politikerna hävdar att vi har en kunskapsskola och att våra ungdomar utbildas för framtidens samhälle. Men den kunskapsskolan missar att lära ut grundläggande värderingar som borde vara självklara även i dagens samhälle.

Livets hårda skola brukar våra äldre beskriva livet utanför skola och de praktiska erfarenheter man tvingats lära sig på grund av yttre omständigheter. Dagens yngre vuxengeneration skulle knappast formulera det på samma sätt. För oss ingår skoltiden i livets hårda skola. Skolan är en sådan stor del av den stress som vi upplevt och det många av oss utsatts för under skoltiden tar många år att bearbeta.

På bilden till höger är en 14-årig tjej. Hon är snygg, har en positiv utstrålning och jag skulle säga att baserat på det man kan se på bilden så trivs hon samt är avslappnad. Hennes hormoner har börjat flöda och hennes kropp skickar signaler som hon försöker hantera på bästa sätt. Hon är intresserad, kanske till och med kär i, en kille som åker samma skolbuss som henne. Hon är van att berätta vad hon känner och om det hon upplever, troligtvis på grund av att föräldrarna har stöttat ärligheten redan när hon var barn, men oavsett är hon inte en sådan person som döljer det. Hon är modig, utan att veta om det, för varför skulle man vara rädd för att tala sanning?

Killen hon är intresserad av är som killar är i den åldern, uppslukad av sin egen bild. Vad tycker kompisarna? Hur kan jag verka tuffare? Hur kan jag få respekt? Naturligtvis blir inte tankarna i just de orden, för jag som vuxen kan knappast formulera mig som ungdomar tänker. Man vill dock vara man och uppfattas som modig, manlig, hjältemodig och allt som är normativt fortfarande. En kille ska inte visa känslor, helt enkelt.

Så hur blir då killens reaktion på Klaras intresse? Killen jämför Klara med en halvnaken modell utklippt eller utriven ur någon tidning. Han gör det inför sina (och Klaras) vänner för att vinna respekt genom att nedvärdera Klaras person och utseende. Han dissar henne, och vinner lika mycket poäng som Klara förlorade i den skolbussen den dagen. Killen själv bryr sig antagligen inte särskilt mycket om händelsen i sig, för att vara populär innebär att flera tjejer kommer att intressera sig. Hans osäkerhet inför det motsatta könet har minskat, men inte genom respekt utan på grund av vad jag skulle kalla för en gruppförstärkt snedvriden kvinnosyn.

Bilden som han visar är knappast särskilt realistisk. Modeller är knappast särskilt praktiska livsnjutare och varken ålder eller kultur skulle göra att killen skulle ha någon praktisk chans på hans ideal, oavsett hur populär eller snygg han ser ut. Man kan argumentera för om han försökte få mer respekt genom att han lade kravet så högt, men det är heller knappast realistiskt. De flesta killar i den åldern ritar fortfarande enklare bilder (eller vad man nu ska kalla ristningarna) i gruset med kvinnliga former och blir upphetsade av detta.

Tjejens krav på sig (det här med vad man ska göra för att kunna få den man vill ha) har kraftigt ökats. Hon ser inte längre på sig själv och sin kropp som något som är okej. Självförtroendet har fått sig en törn. Hon försöker anpassa sig själv och sin kropp till det idealet som hon har förevisats. Klara Tovholt skriver själv många år senare:

Jag som 14-åring. Denna dag blev jag dissad för mitt utseende av en kille jag var förtjust i inför en hel skolbuss. Och jag trodde det verkligen handlade om mitt utseende, att det var fel på mig och inte på honom.

En bild han höll upp. ”Klara, så här skulle du se ut så skulle jag tända på dig…”, med ett tillagt föraktfullt ”kanske”. Snygg, smal solbränd halvnaken brud var det. Reklam för Nivea Sun.

Min reaktion när jag skambelagts har alltid varit att försöka duga åt den som skambelagt mig. Aldrig att säga ifrån. Så jag solade, bantade och hatade och föraktade min kropp i all evighet amen.

Normaliseringen, som man snarare borde kalla för idealidentifieringen, sker utanför skolans kontroll trots att det sker i skolans miljöer. Ovanstående skedde i slutet på 80-talet, men när jag pratar med dagens skolungdomar skulle det kunna vara från igår. Det har inte skett någon större ändring under de tjugo år som politiker har diskuterat skolpolitik.

Jag anser att skolan ska hjälpa eleverna att lära sig värderingar och hur man respekterar varandra som människor, kamrater och samhällsmedborgare. Borde inte det inkluderas i kunskapsskolan?

Intressant.

Annonser

2 kommentarer

  1. Ja, men eller hur! Hur vi sätter gränser, hur vi behandlar varandra.

    Modig var jag inte riktigt. Det var mina dumma kompisar som talat om för honom att jag var förälskad i honom. Men visst; jag sa det högt. It all went to far. Och jag tycker fortfarande det är pinsamt att jag sydde en kudde med hans namn. Efter detta. Jag visste aldrig att sätta gränser. Jag sa aldrig ifrån. Och jag har nästan aldrig lärt mig att säga ifrån.

  2. Bra att du tar upp detta!

%d bloggare gillar detta: