Piratpartiet – Bättre på ETIK än Kristdemokraterna!

Real ethics

Kristdemokraterna är ett rätt så intressant parti för mig som kommer från en kyrklig bakgrund men med argumentativ uppväxt baserat på sunt förnuft. Jag är alltså fortfarande medlem i Svenska kyrkan, har läst bibeln samt till skillnad från många som kallar sig kristna kan jag diskutera bibeltexter (i olika översättningar) med teologer. För mig är Kristdemokraterna och deras ungdomsförbund KDU dock inte särskilt religiösa. (Jämför exempelvis Kristdemokraternas åsikter om homosexuella med vad bibeln säger.) Kristdemokraterna har visserligen ännu mindre anknytning till ett modernt samhälle, men framförallt verkar de förlorat de kristna värderingarna någonstans längs den politiska vägbanan. Jag skulle kunna föra en kristen argumentation som rör att det är fel att bära falsk vittnesbörd mot din nästa, men ärligt talat vilka partier förutom Piratpartiet har intresse av att hålla vallöften?

Många skulle kanske hävda att etik och moral är samma sak, men jag anser snarare att etik är det medvetna arbetet med vad som är moraliskt rätt och riktigt. Med etiken lyfter man upp moraliska kvaliteter eller svåra situationer för att bearbeta dem på ett genomtänkt sätt. Etikkollegiet beskriver mer ingående skillnaderna för den intresserade.

Kristdemokraterna sviker sin etiska agenda på så många olika punkter att hälften fortfarande är för mycket för att ta upp i en bloggpost, men som exempel kan nämnas FRA-lagen, tvångssterilisering och adoption, diskussionerna kring ”Verklighetens folk” samt att leva som man lär. Nämnde jag Kristdemokraternas syn på om transsexuella ska ha samma mänskliga rättigheter som övriga individer?

”De tillfrågade konsumenterna, som utgörs av studenter på Stockholms Universitet, är ganska eniga om att piratkopiering för privat bruk ofta är moraliskt försvarbart. 67 procent av dem anser exempelvis att det är moraliskt riktigt att piratkopiera ett dyrt nyttoprogram, om man inte har råd att köpa det. Upphovsrättsinnehavarna delade inte denna uppfattning, utan jämställer piratkopiering med stöld. En tillämpning av de etiska teorierna talar för att piratkopiering för privat bruk inte behöver vara omoraliskt. I vissa situationer kan det alltså vara moraliskt försvarbart att piratkopiera musik och programvara.” Daniel Jansson, Institutionen för Data- och Systemvetenskap, Stockholms Universitet

När det gäller fildelning står Kristdemokraterna för en mycket traditionell syn: Kultur kommer via etablerade organisationer på ett mycket bestämt sätt. Ursprungligen var det kyrkan som stod för all lära och allt som inte kom via prästerna sågs som att vara brottsligt. Nu är övriga samhället mer upplyst, bland annat har evolutionsteorin accepterats till stor del över kyrkans skapelseteori. Det är dock inte förvånande för mig att Kristdemokraterna fortfarande hävdar att all fildelning är brottsligt, oavsett om upphovsmannen tjänar pengar eller ej. Kristdemokraterna förstår helt enkelt inte att det i ett kultur- och informationssamhälle är enkelt att skapa kultur och att industrisamhällets kontroll och betalmodeller enbart begränsar kulturskapandet.

Piratpartiet håller med om att kreatörer ska få betalt, men tycker dessutom att det ska ske oberoende om upphovsmannen är anslutna till specifika organisationer och att det aldrig får vara viktigare än den enskildas möjlighet att ta del av kulturen. Piratpartiet vill riva upp IPRED-ändringarna som inte på något sätt hjälper kultursamhället och är ett kraftigt intrång för den enskilda personens privatliv.

Kristdemokraterna anser å andra sidan att IPRED är en äganderättsfråga, alltså att skaparen ska ha all rätt att kontrollera hur det skapades används. Enligt vissa fungerade det i industrisamhället, men jag tycker att till och med det är att hårdra. Inte fanns det väl någon kontroll om hur en skiftnyckeln användes? Inte var det fel att låna ut en LP-skiva till en kompis? Och inte spelade det någon roll om en CDskiva avnjöts på en uteplats? Och om någon hade gett sin skiva till en radiokanal så inte behövde ICA betala pengar till skaparen? Det är helt klart nytänk att skaparen (som i samband med kultur kallas för kulturskaparen) ska äga kontrollen över hur det skapta används. Och det roliga i den argumentationen är att det hela tiden hävdas att det är kulturskaparen som ska få betalt, men det är ju mellanhänderna som samlar in pengar och ser till att kulturskaparen får så lite som möjligt? Hur bra moral är det? Vore det inte bättre etik att försöka arbeta för kulturen i samhället istället?

”Det är en fråga om etik i en fråga där det kanske inte uppenbart är självklart för den som laddar ned vad som egentligen är rätt eller fel. Det behövs en genomgripande diskussion i samhället om själva grundprincipen. Det är också sunt att vi får en bredare debatt om den personliga integriteten å ena sidan och behovet av att undvika vilda västern på Internet.”

Piratpartiet hävdar att den etiska delen är att se till kulturen som en samhällsfråga, och den enskilda individen som just en jämlikhetsfråga. Naturligtvis kan man tjäna pengar, men framförallt får det inte bli en klassfråga vilka som kan ta till sig kulturen. Kristdemokraterna har dubbelmoral och stödjer IPRED.

Kristdemokratiska bloggar: Caroline Szyber, Mia Frisk, Mats R:son, Conny Brännberg

Pingat på Intressant.

Annonser
%d bloggare gillar detta: