Piratpartiet – En feministisk sammanfattning ur min synvinkel

Är Piratpartiet feministiskt? Det var frågan jag fick från en bekant. Det officiella svaret är att Piratpartiet är piratpartistiskt, men naturligtvis inte anti-feministiskt. Vi har mycket jämlikhetspolitik som vi delar med Feministiskt Intiativ och vi samarbetar gärna med dem när det går.feminism

Jag kallar mig inte för feminist, eftersom jag inte orkar diskutera vad olika personer tolkar in i det begreppet, istället fokuserar jag på att motarbeta de grundläggande jämlikhetsproblem som finns i samhället. Men det finns flera inspirerande Piratpartister som gärna tar diskussionen och bättre än jag förklarar hur Piratpartiet kan vara feministiskt utan att partiet behöver kalla sig för att vara det.

”Partiet har gemensamt kommit fram till att vi tror på upprätthållande av mänskliga rättigheter. Det är rätt och riktigt, precis så ska det vara. Det är därför tråkigt att några få förvandlat den offentliga debatten till något som vi ju i praktiken inte är och tagit beslut om: motståndare till feminism.” – Emma beskriver Piratpartiets ställningstagande på medlemsmötet.

Kommunikatören och skribenten Göran Widham är feminist ”av en mängd skäl. Jag tyckte inte att den rollfördelning och de roller mina föräldrar och de flesta i deras generation hade fastnat i var något jag ville upprepa när jag formade mitt liv med min livskamrat. Jag har under hela mitt yrkesliv stött på överpresterande och underutnyttjade kvinnliga begåvningar. Jag har tappat räkningen på de gånger ett gäng män suttit och förgäves försökt komma på en lämplig kvinna för ett uppdrag, en uppgift eller ett uppträdande.”. Göran Widham utvecklar med många argument om varför han är feminist, och avslutar med ”Vi människor är fullständigt förmögna att ha mångfacetterade åsikter i massor av nyanser. Att försöka tvinga in varandra i mallar skapade av våra egna förutfattade meningar förstör bara möjligheten till att lära oss av varandra.”. Jag håller med.

”Som piratpartister vet vi att samhället kommer att förändras i grunden. Det är ofrånkomligt. Även om det slutar uppfinnas nya saker från och med idag så kommer de nya kommunikationsteknologier som redan finns vara tillräckliga för att radikalt förändra den värld vi växte upp i. Och om vi nu redan på förhand kan säga att samhället kommer att förändras, och att relationen mellan könsrollerna kommer att förändras tillsammans med detta” förtydligar Magnihasa.

Henrik Brändén, som också kallar sig feminist, frågar varför många i Piratpartiet reagerar ”betydligt starkare känslomässigt mot att en partivän använder etiketten ”feminist” än mot att hon använder etiketten ”liberal” eller ”socialist””.

Jeppelin varnar för att valet 2014 kommer att saboteras för Piratpartiet av folk som blir bananer av att se ordet feminism i tryck.

Min syn är att så länge Piratpartiet fortsätter kämpa för mänskliga rättigheter samt för varje individs möjligheter är det absolut feministiskt.

21 kommentarer

  1. Jag är en av dem som ”nästan” blir ”bananer” av att se ordet feminism i tryck.
    Anledningen till det är att jag är en person som i grunden har exakt samma värderingar som feminister oftast säger sig förespråka. Skillnaden är att jag har en helt annan analys över hur dynamiken i det sociala samspelet mellan könen fungerar.

    Jag anser t.ex. att min uppfattning grundar sig i väl beprövade fakta från t.ex. hur evolutionen och sexuellt urval fungerar. Medan feministiska uppfattningar endast grundar sig på känsloargument utan faktabaserad grund.

    Om man ser på evolutionen, så har alltid har alltid hanar varit överflödiga när det gäller artens fortlevnad, endast en liten andel hanar har behövts för att befrukta alla honorna. Medan varje hona har varit viktig. Dessa biologiska fakta är sedan den bakomliggande faktorn bakom all interaktion mellan könen. D.v.s.den genomsnittliga hanen har alltid haft det mycket svårare att få fortplanta sig än den genomsnittliga honan. Män har inget sexuellt värde jämfört med honor.

    Denna hårdare press som hanar utsatts för genom miljoner av år, har resulterat i att hanar är mer storväxta än honor, och har mer granna färger på djuren i naturen. Det som inom feminism kallas för könsmaktsordning, är inget annat än resultatet av kvinnors sexuella val genom evolutionens gång. Det uppfattas som att män har haft privilegier genom åren, men det är endast för att majoriteten av alla män är sexuellt oattraktiva för kvinnor, och därför har de män som fått föra sina gener vidare, tvingats överrepresentera.

    1. Olauspetri · ·

      Om vi säger att din teori är helt korrekt kan jag fortfarande inte se vad det har för bäring på dagens samhälle, könsroller eller den feministiska kampen. Ja, hanar är fysiskt överlägsna honor. Ingen förnekar detta eller tror på allvar att kvinnor ska kunna tävla med män på lika villkor i marathon, boxning eller längdskidåkning. Men idag. I samhället. Vad har det för betydelse för frågan om jämställdhet. Att hanar blivit fysiskt starkare på grund av kampen om honorna säger ju inget om vår intelligens – vilket är den egenskap vi främst använder i våra produktiva strävanden som människor. Hanarna behövde inte vara smartare för att slå ner varandra i kampen om honorna. Ingen har kunnat påvisa någon generell skillnad i intelligens mellan män och kvinnor. Så varför ska vi ha en könsmaktsordning där kvinnor generellt nedvärderas, betalas sämre för samma jobb, objektifieras i media, våldtas och utsätts för andra sexuella trakasserier o.s.v.? Varför ska kvinnliga barn uppfostras in i en roll som gör dem MER fysiskt underlägsna och MER av porslinsdockor som männen ska konkurrera om istället för egna individer (varför blir man mer eller mindre fysiskt handikappad av alla kvinnliga ”finkläder” – högklackade skor, tighta kjolar o.s.v. – men inte av manliga?)

      Jag har aldrig förstått argumentet ”det är naturligt för aporna gör så / vi gjorde så när vi var apor”. Det finns hur många beteenden som helst som var naturliga under större delen av vår existens men som vi idag ser som totalt ociviliserade. Naturen har givit oss självmedvetande, och därigenom har vi kunnat genomgå en mental evolution som är fristående från den rent biologiska – vi är inte längre slavar under våra djuriska drifter och instinkter. Nu kanske det inte är så du menar, men om du är motståndare mot ojämställdhet, varför inte kalla det feminism? Jag kallar mig feminist även om jag inte delar samma analys av könsskillnadernas uppkomst som ALLA feminister. Det är väl inte konstigare än att någon kallar sig socialist utan att dela samma åsikt om hur klasskillnader uppkommit som ALLA andra socialister. Det viktiga i båda ideologierna är ju vad man vill åstadkomma för förändring, inte hur tillståndet man vill förändra uppstod….

      1. Ursäkta om jag händelsevis formulerat mig konstigt längre ner, det är natt och jag är trött.

        Jag anser att det finns en könsmaktsordning, men att det är män som nervärderas och inte kvinnor.

        Denna sexism mot män iär nbyggd i hur själva naturen är konstruerad.
        Den sexismen uppstod i samma stund som den tvåkönade fortplantning skapades någon gång i urhavet. Feminismen är för mig en manifestation på naturens inbygda sexism som fått ideologisk form.

        Människor värderas för varandra antingen ett passivt värde. Det vill säga att personen anses värdefull bara genom att finnas till. Dels ett aktivt värde, att personen värderas efter vad personen gör och presterar på olika sätt.

        Kvinnor har alltid ett passivt värde bara genom att finnas till, och även möjligheten att skapa sig ett aktivt värde.
        Män däremot har inget passivt värde alls. Allt värde en man kan få i sin omgivnings ögon, är knutet till det aktiva värde han kan åstakomma, med sina handlingar och prestationer på olika sätt. Saker som social status, makt och inflytande. Män är helt enkelt i en mer sårbar situation när det gäller hur de värderas av omgivningen.
        Att män genom historens gång skapat ett större aktivt värde än kvinnor, beror på att har varit tvungna att göra det för att ha existensberättigande över huvud taget. Kvinnor har aldrig haft det tvånget på sig i lika stor utsträckning då de har kunnat förlita sig på mäns arbetskraft.

        Det som feminister kallar för ”objektifiering” av kvinnor, är egentligen situationen då en kvinna utpekats som att hennes passiva värde utpekats som mer värdefullt än hennes aktiva. Det uppfattar feminister som att det är nervärderande i jämförelse med en mans aktiva värde. Men skillnaden är att en mans aktiva värde har han fått på villkor endast genom att utföra någon slags prestation, eller så är det beroende på hans sociala status. Medans en kvinna alltid har kvar sitt passiva värde oavsett prestation och social status. Män objektifierar kvinnor efter utséende. Medan kvinnor objektifierar män efter vilka prestationer de har utfört och deras sociala status.

        I vår kultur utpekas det som fult när män objektifierar kvinnors kroppar. Men helt okej när kvinnor objektifierar män utefter deras sociala status. För vilka män är det som objektifieras i vår kultur? Jo män med extremt hög status i omgivningen, det vill säga kändisar. Kvinnor tycker att Hollywoodskådisar och rockstjärnor är sexuellt attraktiva. Dessa kändisar har då objektifieras, men genom deras sociala status istället för utséende.

        Om det ska vara sexistiskt att uppmärksamma och värdera en kvinna efter de egenskaper hos henne som är attraktivt hos det motsatta könet, det vill siga hennes utseende och kropp, så är det i sin tur lika sexistisk att uppmärksamma en man för de egenskaper som gör honom attraktiv för det motsatta könet, det vill säga prestationer, social status och makt. Att för en kvinna bli sexuellt attraktiv för det motsatta könet är dessutom mycket lättare för henne att uppnå, än vad det är för en man.

        Våldtäkt är egentligen att en man som inte har något sexuellt värde, ”stjäl” en kvinnas sexuella värde, hennes ägg. Detta är biologiskt instinkt. För att en kvinnors ägg och livmoder är en begränsad resurs, därför värdefull. Medans spermier finns i oändligt antal och därefter inte värdefulla. Män köper sex av kvinnliga prostituerade eftersom de har underskott på sexuellt värde. Kvinnor behöver inte köpa sex då de har det tillgängligt i överskott om de skulle vilja.

        Om man tar ett annat fall, det är till exempel större utsträckning underpriviligierade invandrare som begår brott som rån misshandel mot mer priviligierade svenskar än tvärtom. Men jag tycker forfarande att det är fel att gå runt och propagera i en offentlig debatt och säga att ”invandrare måste sluta stjäla”. Invandrare som grupp ska inte behöva känna skulld för att det finns rötägg som begår brott. På samma sätt tycker jag inte att män som grupp ska skuldbeläggas för att det finns vissa rötägg som våldtar.

        Våldtäkt är när sexuellt underpriviligierade män hotar eller ”misshandlar” sexuellt priviligierade kvinnor och ”rånar” dem på deras ägg. Det är hemskt att det är så, men att höra feminister klaga på att det är gruppen män som våldtar. Är som att höra rika personer klaga på gruppen fattiga för att de stjäl.

        Om man har ett samhälle som har jämställda lagar för könen. Så ser jag det som ett naturligt skeende att män med tiden arbetar sig till ett högre aktivt värde än kvinnor. Det är just för att en man är mycket mer beroende av det. Och har mycket mer att tjäna på det, eftersom det är det som det motsatta könet efterfrågar hos män. Prestation, social status, makt etc.

        Kvinnor har inte lika stort behov av sitt aktiva värde, då hon även har sitt passiva värde att luta sig tillbaka på. Kvinnor har även en annan typ av makt, makten att få män att göra saker för henne. Så gott som allt i civilisationen är skapat av män som sedan delat med sig av sitt aktiva värde till kvinnor.

        Män har helt enkelt mycket större incitament att lägga tid energi på att höja sitt aktiva värde än kvinnor, då det ger beundran och kärlek från kvinnor.

        På samma sätt lägger kvinnor ner mer tid och energi på att bry sig om, ha ångest för, grubbla över sitt utseende än män, då detta passiva värde ger beundran och kärlek från män.

        Feminismen handlar inte om jämlikhet. Det handlar om att med konstlade metoder försöka tvinga upp kvinnors aktiva värde. Samtidigt som man försöker sänka mäns aktiva värde med skam, skuldbeläggande, förakt och diskriminering. Det vill säga ta bort det enda från män som ger dem kärlek och beundran från kvinnor.
        Feministers är verkligen ett praktexempel på kvinnors fixering vid högpresterande män med social status och makt. Om man ser samhället som en pyramid, så är det flest män på toppen, men även flest män på botten. Dessa män på botten är de män som inte har skapat sig något aktivt värde i omgivningens ögon. Dessa män är så lågt värderade att feminister inte ens verkar vilja medge att de ens existerar. En kvinna utan aktivt värde kan fortfarande uppskattas av omgivningen för sitt passiva värde. En man utan aktivt värde är fullständigt maktlös och ignorerad.

        Detta är min modell över hur interaktionen mellan könen fungerar. Jag ser den som mycket mer verklighetstrogen än de feminisiska teorierna. Man får jämföra teorierna och försöka observera verkligheten så objektivt det går.

        Problemet är att våra känslor är konstruerade att vi instinktivt och omedvetet tycker att kvinnors önskemål och välbefinnande är viktigare än mäns utan att tänka på det. Vi tycker t.ex. att det instinktivt är mer avskyvärt när kvinnor utsätts för våld än när män gör det. Vi ser feminism som mer berättigad än maskulinism etc.

        Jag upplever feminismen som till största delen som styrd av subjektiva känslor än objektiva fakta. Men känslor är ingenting annat än våra omedvetna biologiska instinkter. Att vara styrd av känslor är att vara styrd av sin biologi.

    2. Det är förvisso en icke orimlig hypotes att det naturliga urvalet gjort att somliga tjejer tycker att ”farliga” killar är mer spännande än ”snälla och trevliga”. Lite fältstudier bland vänner och bekanta visar dock att det också finns många tjejer som föredrar att dejta och leva med killar som respekterar dem och vill dela hemarbetet lika med dem. Är det något vi lärt av historien är det hur människan gång på gång kunnat gå utanför sin biologiska förutsättningar och förprogrammeringar, och leva helt andra liv än dem vi under årmiljoner selekterats till. I civiliserade länder slår t ex unga män inte ihjäl varandra alls lika ofta idag, som innan statsstrukturer och domstolar etablerades i Europa under tidsspannet 350 f kr till 1800 e kr. Därför är inte frågan i första hand om det finns eller inte finns någon biologisk delförklaring till de könsrollsmönster som man idag kan se, utan hur vi ska organisera samhället för att bryta de delar av dessa mönster som har som resultat att det uppstår så skeva genomsnittliga snedfördelningar av livsmöjligheter, välstånd och inflytande mellan män och kvinnor.

  2. Jag anser att även om feminism, och jämställdhetsarbete, fortfarande behövs på flera områden i tex Sverige anser jag att det har mycket begränsad nytta inom partipolitik. Det är tom så att jag kommit fram till att jag anser att det är direkt kontraproduktivt och potentiellt skadligt! Mitt resonemang kan du läsa här.

    http://fmsj.se/2012/09/08/zen-och-konsten-att-kvantifiera-feminism-ciffhanger/
    http://fmsj.se/2012/09/09/zen-och-konsten-att-kvantifiera-feminism-intermission/
    http://fmsj.se/2013/05/16/zen-och-konsten-att-kvantifiera-feminism-conclusion/

    Att flera personer envist försöker klistra på en feministisk etikett på Piratpartiet anser jag är obegripligt och visar på brist på politisk strategi. Vi har redan ett parti som försökt lira den bollen i ett val och det möttes i praktiken av en total brist på intresse hos väljarkåren, så varför är vissa pirater så hell bent on att göra om samma partytrick?

    Piratpartiet har redan accepterat en syn på individens lika värde så rent realpolitiskt finns det ganska lite att vinna på att dra det till att kalla partiet feministiskt (man kan knappast bli mer lika värda än lika värda…), men det finns däremot ganska mycket att förlora på att verkligen tvinga fram en konflikt (oavsett vilken sida som kan anses ha ”fel” respektive ”rätt”, en bedömning jag inte tänker göra i den här kommentaren).

    Nåja, good luck, have fun, knock yourself out. Jag är ändå inte längre medlem så jag har egentligen inget att säga till om, men jag räknar med att om den här trenden fortsätter kommer det bli väldigt spektakulärt på piratfronten under 2014, oavsett om det stärker partiet eller får det att kollapsa i processen.

    *brings out the pop-corn and beer*

    1. Men snälle Q, Vem försöker klistra en feministetikett på PP? Vem försöker göra feminism till en profilfråga för oss inför valet? Det enda som hänt är att dem av oss som är feminister då och då höjt rösten och sagt ifrån, då våra sociala mediakanaler drypt av förakt mot feminism och feminister.

      1. Som jag upplever det, bland annat du (om än inte uttalat innan valet)?

        http://opassande.se/2013/05/15/piratpartiet-och-feminismen-ett-varv-till-i-denna-mara/

        Din kommentar:

        ”[…]Däremot kommer det nog att dröja innan vi lyckats sprida tillräckligt mycket kunskap bland partiets medlemmar om vad ordet feminist betyder för att det ska vara en god idé att föreslå att partiet ska sätta på sig den etiketten.”

      2. Men snälle Henrik – om du hade läst blogginlägget så hade du ju sett att Erik skriver att PP är feministiskt. Om du inte ser det som ett försök att klistra dit en etikett så är jag rädd att vi inte ens pratar samma språk?

        Det är även Erik som knyter det till valet när han refererar till Jeppelins teori om att valet kommer att själpas av ”folk som blir bananer…”. Q skriver för övrigt inget om ”profilfråga”, det är ord som du lägger i hans mun.

        2 fall av att ha ”missat” text + ett felcitat/halmgubbe + en avslutning som mest verkar appellera till känslor är rätt så imponerande i en så kort text, men ger tyvärr inte ett så positivt intryck.

  3. Jag är för jämställdhet, alltså kan jag aldrig hålla med någon i 2:a generationen av feminister.

    Jämställdhet för mig är när båda könen har samma möjligheter att bli någon så länge de är tillräckligt bra och uppfyller kraven. Men feminism är bara en lobbyorganisation för kvinnor som vill gärna ha nya lagar även om det betyder att män blir kränkta och diskriminerade.

    Kom igen, hur kul är det att leva i ett feministiskt land där kvinnor används som statyer och bling blings? Bara något som ser bra ut i statistiken? Varför ska arbetsgivare välja kön redan från början vid en rekrytering när kön inte ska spela roll? Varför är det okej att endast rekrytera kvinnor? En annons som endast rekryterade män skulle få hat från feminister, det händer aldrig, men när en jobbannons endast söker kvinnor som anses det vara helt okej.

    Nej, ska vi ha jämställdhet så måste vi behandla varandra lika på arbetsmarknaden oavsett kön. Att särbehandla kvinnor är ingen långsiktig lösning.

    1. Alex. Det hade hjälpt om något av det du skrev hade haft något att göra med vad som stod i blogposten (annat än ordet feminist), men jag skall försöka förklara:
      Feminismen är en inriktning som kämpar för att män och kvinnor skall ha lika rättigheter. Det är en rätt brokig skara ideologier som samlas under begreppet. Vissa av dessa är för kvotering. Vissa tror att ytterligare en lag tar dem närmre målet. Dessa inriktningar är omdiskuterade inom feminismen men de finns. Att generalisera feminism till att endast omfatta dessa åsikter och dessutom argumentera som om denna generalisering var helt rimlig och rätt är i bästa fall ett tecken på att man inte tänkt längre än att feminism ha ju ordet feminin i sig, typ, och måste därmed betyda att dess anhängare strävar efter världsherravälde på alla mäns bekostnad.

      Så till din argumentation. Den är typisk. Någon skriver att vi kan väl vara snälla mot varandra och förresten kan mitt sätt att vilja behandla alla lika ha etiketten feminism, och sedan börjar folk argumentera för att det som de uppfattar som feminism (ofta något annat än vad den absoluta majoriteten feminister står för) är något riktigt dåligt. Svårigheten att argumentera emot beror inte på skärpan i argumenten eller förmågan att hålla sig till ämnet, om du förstår.

      1. ”Någon skriver att vi kan väl vara snälla mot varandra och förresten kan mitt sätt att vilja behandla alla lika ha etiketten feminism”

        Sorry, men vem tror du köper det uppenbara försöket att försöka lägga beslag på rätten att definiera vad saker och ting betyder? Hur korkade tror du att folk är???

        Det spelar ingen som helst roll hur mycket du och andra försöker stoppa fingrarna i öronen och nynna ”la-la-la” när ni konfronteras med någon som lägger en helt annan betydelse i ordet ”feminism” – ni får inte ensamrätt på att definiera vad ord har för innebörd bara för att ni blundar för alla avvikande åsikter, det enda ni gör är att ni skapar en ekokammare åt er själva.

        Det är vid det här laget ett väl känt faktum att många inom PP inte vill att PP skall förknippas med feminism. Det baseras på att de inte köper det där försöket att lägga beslag på begreppet ”feminism” och definiera det till något oskyldigt. De håller helt enkelt inte med dig. De gillar inte att själva bli förknippade med en rörelse som i deras ögon är något helt annat än oskyldig och bra. Måhända tycker de också att det är korkat rent valtaktiskt att förknippa sig med den rörelsen; de kanske gör bedömningen att de inte är ensamma om sin syn på vad feminism är, och ser det som självmord att förknippa sig med feminism?

        Men, fortsätt du att visa en total oförmåga att förstå den du diskuterar med. Det är säkert konstruktivt….

      2. Patrik, vad skall jag säga? Eftersom de allra flesta, och medlemsmötet, verkar anse att PP inte skall kalla sig feministiskt och att de allra flesta verkar vara mycket nöjda med att PP verkar för allas lika rättigheter, så framstår den agiterade argumentationen mot att PP skall kalla sig feministiskt som ett halmdockeri av generalmått. Om det är så att någon argumenterar FÖR det som du argumenterar EMOT så skulle jag faktiskt föreslå att du diskuterar det med den personen istället för på blandade bloggar som råkar dyka upp då man söker på ordet feminism utan att fästa någon vikt vid sammanhanget som ordet används (här ber jag om ursäkt på förhand om jag gissar fel avseende ditt urval av texter att kommentera). Posta gärna en länk här så att jag kan se själv att det finns de som argumenterar för att PP skall kalla sig feministiskt.

      3. Jag antar att du syftar minst lika mycket på det Alex skriver som det jag skrev, men angående länk till någon som vill kalla piratpartiet feministiskt så behöver jag faktiskt inte gå längre än till att läsa blogginlägget under vilket den här kommentaren skrevs. Som avslutning skriver Emil:

        ”Min syn är att så länge Piratpartiet fortsätter kämpa för mänskliga rättigheter samt för varje individs möjligheter är det absolut feministiskt.”

        Duger det?

        Fast nu är det ju så att det är helt irrelevant… Det jag skriver är inte på något sätt ett argument mot att PP skall kalla sig feministiskt! Du kanske skulle läsa det igen? Ett tips är väl att det jag skrev var en kommentar till den mening från ditt inlägg som jag citerade i inledningen av mitt inlägg?

        Det jag skriver är att grundproblemet är att du och Alex har olika syn på vad feminism är, men i stället för att acceptera att ni har olika syn på saker och ting och försöka hitta någon form av gemensam grund att stå på så försöker du få slut på diskussionen genom att framhäva din definition av vad feminism är.

        Jag är ledsen, men det fungerar inte så.

  4. Du borde fråga dig själv varför DU är beredd att offra valet 2014 (om vi nu antar att det är vad som ligger i vågskålen) bara för att hävda att piratpartiet är feministiskt? Om det nu är som du säger att partiet arbetar för en feministisk agenda i och med de värderingar PP har – då har du ju redan fått som du vill, eller hur? Så varför provocerar du medvetet bara för att dessutom få klistra dit etiketten ”feminism” när det uppenbarligen är en del personer som inte känner att de kan dela den värderingen?

    Faktum är väl att du själv bär en större skuld till ett eventuellt framtida misslyckande än de som blir ”bananer” av ordet feminism – för det är faktiskt du (och de andra som du lyfter fram ovan) som envisas med att försöka föra fram en agenda som mig veterligen inte har beslutats på ett medlemsmöte? Om du vill kalla partiet för feministiskt, se till att motionera om det och besluta det på ett medlemsmöte. Att skriva blogginlägg där du framhäver hur rätt du har är inte konstruktivt, utan endast ett sätt att försöka skapa konflikter genom att provocera.

  5. Till och med när någon skriver explicit att den inte anser att piratpartiet bör benämna sig som feministiskt så bemöts detta obegripligt nog med argument till varför piratpartiet inte skall benämna sig som feministiskt.

    Om jag läser mellan raderna (vilket såklart innebär att jag riskerar att helt missuppfatta vad som menas, så rätta mig gärna) verkar dessa personer snarast argumentera för piratpartiet skall vara motståndare till feminismen.

    Varför räcker det inte med att poängtera att piratpartiet är för upprätthållandet av lika mänskliga rättigheter för alla (vilket låter närmast jämställdistiskt, höhö), och att det är tillräckligt högt i tak för att acceptera att vissa som arbetar för detta kallar sig feminister? De som för en intensiv argumentation mot detta framstår snarare som så starka motsåndare mot ordet feminism att deras mål verkar vara att ingen i piratpartiet skall kalla sig feminist.

    1. Vet inte om det var tänkt som ett svar till mig eller en allmän kommetar, men – har vi verkligen läst samma blogginlägg?!?

      Låt mig sammanfatta Eriks blogginlägg:

      Är piratpartiet feministiskt? Officiellt är vi inte det. Jag delar värderingarna, men orkar inte försvara dem så jag kallar mig inte för feminist. Det finns dock gott om duktiga människor som orkar inom partiet, och de förklarar hur partiet kan vara feministiskt utan att kalla sig för feminister. De skriver också nedlåtande om människor som inte tycker om feminister. Min slutsats är att piratpartiet är feministiskt.

      Erik skriver inte (varken uttryckligen eller implicit) att partiet inte bör kalla sig för feministiskt. Han skriver tvärt om att partiet ÄR feministiskt.

      Jag kan naturligtvis inte tala för någon annan än mig själv, men jag har inget problem med att låta bli att diskutera feminism så länge det är ömsesidigt. Samma sak gäller det här med att vara nedlåtande. Om man beskriver meningsmotståndare som ”folk som blir bananer av att se ordet feminism i tryck” så tycker jag liksom inte att man skall bli förvånade över att de som beskrivs på det sättet känner sig provocerade och skriver kommentarer….

      1. Okej, så Emil skriver att han uppfattar att PP är feministiskt, d.v.s. ger uttryck en feministisk syn i det av medlemmarna antagna programmet, då beskriver han ju hur han uppfattar partiets politik. Han säger inte att PP borde klistra på sig etiketten ”feministisk”, varför argumentation mot detta är argumentation mot något som inte skrivits och därmed argumentation som är helt malplacerad. Min tro är att om man argumenterar upprört (för det är så jag uppfattar det) mot något som inte är sagt så är det ett tecken på att något i texten provocerat en så mycket att man slutat läsa vad som stod och öst ur sig sina favoritåsikter om det som provocerat en. Man har gått helt bananaz när man sett ordet feminism nämnas i en positiv kontext, typ.

      2. @jeppelin: Varför lägger du ord i min mun? Jag skrev inte att Erik propagerar för att PP ska beteckna sig som feministisk. Det jag skrev var att han själv klistrar dit den etiketten när han skriver att PP är feministiskt. Nej, det är naturligtvis inte en officiell ”etikett” – men tror du verkligen att det spelar så står roll? Hela vitsen med inlägget är ju att övertyga de som delar de feministiska värderingarna om att PP i praktiken för politik som de kan känna sig bekväma med och som är feministisk. På samma sätt kommer naturligtvis alla som är skeptiska till feminism att läsa det. Skillnaden är att de inte ser det som något positivt.

        Därav min fråga: om man nu vet att det finns ett motstånd mot att kalla partiet för feministiskt officiellt, varför ser man inte sitt eget ansvar i det bråk som oundvikligen uppstår när man på olika sätt försöker förknippa partiet med feminism? Hur kan man tro att man skall kunna komma undan med att inofficiellt göra det som man inte lyckats få igenom officiellt, och sedan skylla följderna av bråket som uppstår på den andra sidan?

        För mig påminner det mest om jeansreklamen ”bad idea”: https://www.youtube.com/watch?v=shk62qIBx44

      3. Jag försökte inte lägga ord i din mun, det är den tolkning du nu förtydligar som verkade så osannolik att jag inte kunde tänka mig att det var det du menade.

        Emil säger att han uppfattar PP som feministiskt, är feministiskt. Han sätter den etiketten på PP. Du uppfattar det som ett problem. Okej. Jag tyckte att mina ord betydde detsamma, inte meninge att lägga några ord i nån mun, tvärt om.

        Själv ser jag en rätt avsevärd skillnad på om det finns medlemmar som uppfattar PP:s program som överensstämmande med deras version av feminism eller om det står explicit i PP:s program att partiet är feministiskt. I första fallet får du exempel på hur människor kan uppfatta feminism, i andra fallet har du ett program du kan argumentera emot, bli upprörd över, tycka är taktiskt vansinne etc.

        Jag har tidigare uppfattat din argumentation som ett ställningstagande mot etiketten feminism på PP, nu verkar det som om det är en argumentation mot att folk uppfattar det som står i programmet om lika rättigheter för alla som feministiskt. Att du uppfattar det som ett sätt att inofficiellt kalla partiet för feministiskt bara för att man vet att det inte går att göra det officiellt, och sedan likt mig, blir märkligt upprörd när de som är emot den officiella benämningen av feminism argumenterar emot.

        Jag hoppas att jag har uppfattat dig fel. Om jag förstått rätt så skulle jag vilja ge dig rådet att beskriva tidigt att det är så du uppfattar inlägget och att det är vad du argumenterar emot, för jag har en känsla av att de allra flesta har grymt svårt att se den tolkningen av sina inlägg. Jag är närmast mållös inför nivån på konspirativa uppfattningar.

      4. Jag ska försöka vara så tydlig jag kan:

        I det här inlägget så skriver Emil två saker. 1. Piratpartiet är feministiskt. 2. Han refererar till ditt inlägg med det laddande och nedsättande ordvalet ”folk som blir bananer av…”.

        Är det verkligen så svårt att inse att ovanstående kommer att provocera de personer man ondgör sig över? OM man nu är orolig för att den här frågan skall bli ett problem inför valet 2014, då är det typ det mest korkade man kan göra att provocera de man helst vill ska hålla tyst? OM man vill undvika att den här frågan diskuteras – då måste man naturligtvis sluta diskutera den själv också! Det fungerar liksom inte att få slut på en diskussion om man hela tiden vill ha sista ordet. Det är ett beteende som man måste lära sig att låta bli som vuxen människa.

        Det är – väsentligen – vad jag skrev i inlägget du kommenterade, och jag förstår faktiskt inte hur det kan vara så svårbegripligt?

        Jag antar att du läser in en massa i det jag skriver och räknar mig till ”mot”-sidan eftersom jag kritiserar de som är positiva till feminism. D.v.s. om jag inte är med er, så är jag mot? Det är en tankevurpa. PP är för mig aktuellt att rösta på i nästa val. Därför är det i första hand de som är tongivande inom partiet som är intressanta. Att slumpmässiga kommentatorer kanske är ena riktiga jubelidioter är mindre intressant, för de är inte ett alternativ i kommande val. Det Anna, Emil, Henrik och Opassande skriver är däremot mycket viktigare för mig – för det är de personerna som aspirerar på min röst.

        För mig är det inte viktigast att de här personerna har ”rätt” åsikter. Jag kan respektera dem även om jag tycker att de har ”fel” åsikter ibland. Det jag däremot ser som väldigt väldigt viktigt är vad man kan kalla ”dekorum”. Att visa respekt även mot de som har andra åsikter precis på samma sätt som man respekterar att människor har olika sexuell läggning, kön, eller hudfärg. Att man dessutom tar till sig idealen att vara objektiv och opartisk, och att man anstränger sig för att argumentera rationellt och att man är konsekvent.

        Upplysningsvis har jag forskarutbildning som innefattar matematik, filosofi, logik och retorik och bedömer i princip argumentation utifrån det. Logiska felslut som personangrepp, felaktiga implikationer, halmgubbar, o.s.v. gör att jag har svårt för att respektera någon, alldeles oavsett om de har ”rätt” eller ”fel” åsikter. En gång i tiden tyckte jag att de här värderingarna faktiskt levde inom partiet, på den tid när alla gapade om att Rick var för bufflig och MaB (tror jag det var) skrev långa haranger om hur hemskt det var att Rick värderade ”hårda mätdata” så högt.

        Mycket har hänt sedan dess, och när det gäller diskussionen om feminism är jag djupt…besviken…på partiets representanter. Att ständigt sammanfatta eventuella motargument med ”den andra sidan är puckon” finner jag bara arrogant och nedlåtande. Jag vet inte om man är oförmögen att förstå ”den andra sidan”, eller om det är ett försök att ”vinna” argumentationen med retoriska knep. Oavsett vilket så är det inte argumentation som på något vis imponerar på mig, och självgodheten tycks inte ha några som helst gränser när man vill att ”de andra” ska hålla tyst och inte sabba valet, trots att man själv fortsätter att orera för sin sak.

        Om man själv inte förmår att argumentera hederligare än så, då spelar det ingen roll vad man argumenterar för eller emot. Då förtjänar man inget förtroende även om man för tillfället råkar kämpa för ”rätt” sak. När det gäller min röst är det därför inte de ”dumma anti-feministerna” som du och Emil borde oroa er för, utan ni borde oroa er långt mer för det ni själva skriver.

  6. […] jag beskrev häromdagen så kallar jag mig inte för feminist eftersom jag är trött på att alltid behöva försvara min […]

%d bloggare gillar detta: