Allt justitieutskottets ordförande borde veta, men aldrig frågat

Känslan när man diskuterar med någon okunnig person på twitter om datalagringsdirektivet, och så inser man att det är visst justitieutskottets ordförande som saknar insikt i vad Datalagringsdirektivet innebär för polisens brottsutredningar.

Naturligtvis kan man inte förutsätta att en politiker ens på riksdagsnivå ska ha specialutbildning i alla områden. Men man borde förutsätta att de har experter att vända sig till så att beslut fattas så korrekt som möjligt. Tydligen var det inte så när datalagringen fick grönt ljus och tydligen är det inte så nu heller efter att EU-domstolen har ogiltigförklarat EU:s datalagringsdirektiv två år senare.

Eftersom jag tyckte att det var lite underlig tweet när artikeln som Morgan Holmberg länkade till hade med att EU-kommissionären Cecilia Malmström ”ser domen som en seger för rättssäkerheten, även om datalagring i sig kan vara till hjälp för brottsutredningar”, frågade jag om hur hederligt det är att använda ”tänk på barnen”-argument.

Min syn på datalagringen, som kommer från en kombination från att ha driva Internetleverantör samt av att ha följt debatten under alla år, är att datalagringslagstiftningen handlar om att misstänkliggöra alla, det har inget med några faktiska brottsutredningar att göra. En längre utläggning kan man hitta i min kommentar om EU-kommissionens utredning samt min sammanfattning om kraven för att uppfylla datalagringslagstiftningen.

Okej det är kanske inte helt ovanligt att en ordförande använder sig av härskartekniker, men det är inget jag rekommenderar. Det är ett försök att säga sig veta mer än diskussionsmotståndaren och det avråder jag ifrån med visdomsorden ”So in war, the way is to avoid what is strong, and strike at what is weak.” (Sun Tzu)

För en nätverkstekniker är det tydligt att datalagringslagstiftningen menar att trafikuppgifter är att (ett försök till) kommunikation har skett mellan två eller flera enheter, tillsammans med mobilpositionering. Justitieutskottets ordförande Morgan Holmberg menar istället att det är ett underlag som är avgörande vid brottsutredningar om narkotikabrott och barnpornografi, alltså innehav av något.

Med datalagringen bygger man ett sociogram av misstänka, vilka individer har varit i samma område, vilka individer har (försökt) prata med varandra, vad har det  skett för kontaktytor mellan individer och mellanhänder. Följande video visar mobilpositionering för en tysk politiker, om man lägger till trådar till var alla mottagare befinner sig när det (försöks) kommuniceras har du Sveriges datalagringslagstiftning.

Justitieutskottets orförande hävdar dock att ovanstående skulle visa på att personen knarkar eller innehar barnpornografi. För att vara ”avgörande i en brottsutredning” krävs det bevis på innehav, för det är först då man når upp till  ”på sannolika skäl misstänkt”.

Jovisst är det så att man enligt datalagringslagen automatiskt blir misstänkt för att man varit på samma plats som, eller kommunicerat med någon särskild person, men samma information och kvalitetsmässigt bättre information får man med befintliga regler för avlyssning. Datalagringen ger inte det trafikdata som justitieutskottets ordförande Morgan Holmberg säger är ”avgörande i en brottsutredning”.

Det Piratpartiet, Miljöpartiet, EU-kommissionen och nu även EU-domstolen är överens om är att det inte gynnar brottsutredningen att misstänkliggöra alla. Faktiskt är datalagringsdirektivet ett brott mot grundläggande mänskliga rättigheter som alla medborgare har, och polisen ska upprätthålla. Så varför försöker justitieutskottet komma undan med att ändamålet helgar medlen? Det gäller inte i Egypten och det gäller inte i Sverige.

Läs också:

One comment

  1. Nja, att påstå att andra är okunniga är också en form av härskarteknik, Emil. : ) Jodå, jag vet mycket väl om hur trafikdata används av polis och åklagare. Det var därför jag uppmanade dig att faktiskt tala med polisen om hur det praktiskt skulle påverka brottsbekämpningen om telekombolagen får rätt att slänga dessa uppgifter. Vikten av att kunna inhämta trafikdata är nämligen inte något vi hittar på. När det gäller narkotikabrott, så används trafikdata idag t ex för att kartlägga europeiska ligor. I fallet barnpornografi, så kan trafikdata användas för att ta reda på hur gärningsmän skickat bilder och filmer mellan varandra. Dessutom används trafikdata i många andra brottsutredningar. Det kan t ex handla om ett rån, där trafikdata kan användas för att ta reda på hur gärningsmännen kommunicerat med varandra eller för att binda en gärningsman till en brottsplats. Ett känt exempel på hur dessa data hade avgörande betydelse var det s k helikopterrånet, men det finns många fler. Polisen begär nästan dagligen in trafikdata för att kunna klara upp olika brott, och denna möjlighet har stor betydelse när det gäller att bemöta organiserad kriminalitet. Det jag nu befarar är att om bolagen börjar slänga dessa uppgifter, då kommer polis och åklagares arbete med att bekämpa dessa brott att försvåras avsevärt.

%d bloggare gillar detta: