Tips gällande Staffan Teste (som kallar sig för Bildombudsmannen)

Upphovsrätten som den är formulerad idag, har stora möjligheter att användas som utpressning i syfte att få pengar för något som i allmänhetens ögon knappast är ett brott. Jag driver frågan att upphovsrätten ska balanseras för att lösa motsättningarna mellan vad allmänheten anser är rimligt och lagens föråldriga formuleringar.

svensk flagga

Photo Credit: *Kicki*

En orolig besökare vid namn Lasse hittade min bloggpost från förra året gällande Staffan Teste och hans utnyttjande av upphovsrätten för att tjäna pengar. För över tre år sedan letade Lasse efter en svensk flagga att pryda bloggposten med, en av cirka 85 bloggposter den månaden, och hittade en populär och välspridd bild att använda. Det skulle han inte gjort.

Staffan Teste har kritiserats av andra journalister som företräder fotografer eftersom Staffan skickar fakturor utan tidigare kontakt med personen. För mig som är intresserad av att få en verklighetsanpassning av upphovsrätten är det mycket intressant att läsa hur Staffan Teste utnyttjar varje aspekt av den befintliga upphovsrätten. I vissa fall går han dock för långt. Exempelvis när fakturan skickades till Jonathan Reider Lundkvist.

Min rekommendation är alltid att bestrida fakturor som man inte känner igen. Följ Konsumentverkets råd gällande varor och/eller tjänster man inte har beställt. När det gäller bilder eller annan användning av upphovsrättsligt skyddat material gäller det också att omgående sluta med användandet. Ta bort bilden/materialet så snabbt som möjligt.

När det gäller det specifika fallet om just Lasses användning av en flagg-bild rekommenderar jag först och främst att man bestrider fakturan, man kan hänvisa till tre aspekter av Staffan Testes faktura.

  • Bilden är inte beställd av Bildombudsmannen eller någon annan som via avtal eller liknande gett Bildombudsmannen faktureringsrätt.
  • Bilden ifråga var redan globalt tillgängliggjord utan information om framtida betalningskrav
  • Eventuellt tidigare betalningsansvar har preskriberats med hänsyn till Preskriptionslagen (1981:130) §2

Att bilden inte är beställd, eller har levererats på uppdrag av mig som konsument, spelar egentligen ingen roll i just upphovsrättsfrågor men det är lika bra att hävda det från början. Det som dock spelar roll är om namnet angivet på fakturan (ofta ”Bildombudsmannen AB”) stämmer överens med fakturaavsändaren (”Bildombudsmannen Staffan Teste AB”). Det kan synas som en marginell skillnad, men i domstol är det just sådant som är viktigt.

Inte heller spelar det någon roll i upphovsrättssammanhang att bilden är allmänt tillgänglig för vem som helst att se, hitta och använda. Men genom att man tar med det från början så kan man sedan följa upp med argument som är användbara i upphovsrättssammanhang.

I Preskriptionslagen står följande: ”En fordran preskriberas tio år efter tillkomsten, om inte preskriptionen avbryts dessförinnan. Preskriptionstiden är dock tre år för fordran mot en konsument, om fordringen avser en vara, tjänst eller annan nyttighet som en näringsidkare i sin yrkesmässiga verksamhet har tillhandahållit konsumenten för huvudsakligen enskilt bruk. Detsamma gäller fordran mot den som har gått i borgen för betalningen av en sådan fordran.” Det är tyvärr oklart om fotografen genom sitt tillgängligörande på Internet har tillhandahållit konsumenten bilden för huvudsakligen enskilt bruk, men det är absolut ett argument som går att använda.

Om Staffan Teste tar ärendet vidare till domstol kan man ta till fler argument (det går såklart att använda de redan i bestridan, men det är generellt bättre att hålla bestridan enkel).

  • Staffan Testes framtagna prisuträkning ligger en bra bit över branschpraxis, uppskattningsvis 7 gånger motsvarande belopp. Han hänvisar till BLF Bildleverantörernas Förening, som han dock själv representerar i många fall.
  • Staffan Teste behöver visa att man med uppsåt eller grov oaktsamhet valt att återpublicera förbjudet material. Bevisbördan är alltså på Staffan Teste och inte fakturamottagaren.
  • För en blogg med cirka 100 unika besökare per dag borde man kunna hävda att det är vänner och bekanta. Det borde motsvara publika status-uppdateringar på Facebook, som ju når både bekräftade vänner och de som prenumererar på ens flöde. Det är dock oprövat i rättsligt sammanhang.
  • Har man använt bilden i en enskild bloggpost kan man visa på det totala antalet besökare till den bloggposten specifikt. Det brukar kunna bli ett rätt lågt antal besökare per dag som bloggposten varit publicerad.

Staffan Teste gör ett jättebra jobb när han representerar enskilda fotografer mot stora företag, men när han fakturerar enskilda konsumenter och därtill använder ett myndighetsliknande namn anser jag att det är fel. Jag känner inte till något fall där Staffan Teste har gått vidare med ett ärende mot enskild konsument till domstol, det kostar nog för mycket. Men mörkertalet är stort när det gäller antalet fakturor som Staffan Teste skickat till konsumenter, samt hur många som betalar. Det är därför jag skriver publikt så att fler förhoppningsvis hittar hur man gör när man bestrider, och vilka argument man kan använda.

Upphovsrätten som den är formulerad idag, har stora möjligheter att användas som utpressning i syfte att få pengar för något som i allmänhetens ögon knappast är ett brott. Jag driver frågan att upphovsrätten ska balanseras för att lösa motsättningarna mellan vad allmänheten anser är rimligt och lagens föråldriga formuleringar.

9 kommentarer

  1. Alfred K. · ·

    Man kan väl konstatera att det inte skulle bli mycket kvar av internet om det inte var för att sådana som Staffan Teste trots allt bara lyckas skrapa lite på ytan, och dessutom aldrig kommer åt de stora som t.ex. Google.

    I den artikel om Staffan Teste som du länkar till så hävdar han att det är upphovsrättsbrott att t.ex. publicera bilder på arkitektritade hus. Stämmer verkligen det? I så fall är det illa. I Tyskland har man något som kallas ”Panoramafreiheit”, som innebär att foton som fotograferas från allmän plats är fria att lägga ut, även om de visar ett upphovsskyddat objekt. Om inte detta skulle gälla i Sverige så har vi bakvägen ett förbud mot praktiskt taget all uppläggning av bilder föreställande offentlig miljö på internet över huvud taget. Det finns arkitektritade hus och sitter diverse reklamskyltar, som ju är upphovsrättsskyddade, överallt, bilar har mönsterskyddad design o.s.v. Naturbilder kanske går bra dock …

    1. Alltid när det gäller upphovsrätt så är det en tolkning som behövs göras. Det är väldigt lätt att hävda att fotografering av ett arkitektritat hus ska vara upphovsrättsbrott, men det är inte den enda tolkningen. Och innan domstolen har gjort en bedömning om vilken ”rätt” som ska gälla i det specifika fallet så hävdar jag att Staffan Teste har fel.

    2. Frågan om bilder av arkitektritade hus eller konstverk är lagtekniskt komplex, och en sak som inte framgår av artikeln är att den bara gäller avbildningar i digital form.

      Det som i Tyskland kallas ”Panoramafreiheit” är väletablerat också i svensk rätt, och då mer specifikt i 24 § upphovsrättslagen. Bestämmelsen omfattar två slags objekt, nämligen konstverk och byggnader. I praktiken torde detta vara de enda objekt som kan vara stora nog att synas på vanliga fotografier tagna utomhus (jag har inte studerat den tyska upphovsrättslagen, men inte ens dess ”panoramafrihet” torde vara så generell att den innefattar avfotografering av sidorna i en tryckt bok bara för att det sker på allmän plats).

      Teste hänvisar dock till det undantag som lades till 2005, nämligen att avbildningen inte får göras ”i digital form”. Det finns åtminstone ett rättsfall där en tingsrätt underkände försvaret att en reklambild hade återgivits i en kritisk framställning (23 §) med hänvisning till att återgivningen hade ägt rum på Internet, alltså ”i digital form”. Om återgivningen skett i en tryckt skrift hade försvaret däremot varit giltigt. Teste förde fram sina argument i en artikel i Medievärlden 2010, där även jag själv deltog i diskussionen.

      Genom förra årets angrepp på Genusfotografen påmindes jag om den här lagtolkningsfrågan, och när jag läste förarbetena slog det mig att Sverige helt enkelt kan ha feltolkat det direktiv (2001/29/EG) som 2005 års lagändringar byggde på.

      Direktivet anger nämligen ett flertal specifika situationer när återgivning av ett skyddat verk är tillåten utan upphovsmannens medgivande, men dessa matchar inte exakt hur svensk upphovsrätt är konstruerad, och därför blev lagstiftaren tvungen att lägga pussel för att lista ut vilket undantag i direktivet som skulle få motivera vilken svensk lagparagraf.

      I stället för att välja det undantag som ligger ”närmast” (till exempel citat) så läser lagstiftaren direktivet bokstavstroget och knölar in de svenska bestämmelser som avviker en smula i det generalundantag som är avsett för egenheter i äldre nationell rätt, men som alltså inte får tillämpas på moderna medier. Med andra ord, illustrerad konstkritik antas vara en svensk företeelse utan motsvarighet i andra EU-länder, och därför får den inte spridas via Internet utanför Sveriges gränser (det står inte så i direktivet, men det är så jag antar att undantaget har tillkommit). Var ligger verklighetsförankringen i denna juridiska logik?

      Att saken inte drivits till sin spets och prövats i domstol också när det gäller byggnader (vilka för övrigt verkar ha undgått att belastas med det digitala förbudet, fast det köper inte Teste) beror nog på att Teste endast företräder fotografer och möjligen andra bildkonstnärer, men däremot inte arkitekter eller skulptörer. I den nämnda diskussionen i Medievärlden erbjöd jag mig själv att agera försökskanin, men det var ingen som nappade.

  2. Alfred K. · ·

    Problemet är inte Staffan Teste, utan den lagstiftning som gör det möjligt för honom att finnas. Stora delar av Internet är ju i princip förbjudet men det finns ändå för ingen mer än Staffan Teste och några troll till bryr sig. Jag tror politikernas inställning till frågan skulle bli annorlunda om man faktiskt började beivra upphovsrättsbrott konsekvent så att effekterna blev ordentligt kännbara. Men lagen kan fortsätta vara helt skev eftersom den tillämpas alldeles för sällan för att det skall ge storskaliga skadeeffekter.

    1. Det har du absolut rätt i, och det är också det jag skriver om i Upphovsrätt – Som upplagt för maffiametoder.

  3. Har just fått ett brev från Teste, gällande inte bild utan text, som otillåtet skall
    ha publicerats i kommentarsfälten på en omodererad blogg. Vad gör man ?

    1. Upphovsrätt är en avvägning där det även beror på hur bloggen är uppsatt för att man ska kunna avgöra bloggägarens ansvar för kommentarer. Jag kontaktar dig direkt via epost.

  4. Tydligen har i alla fall ett ärende gått vidare till domstol och utfallit till Staffan Testes fördel.
    http://www.blf.se/bloggare-snodde-en-bild-tvingas-avbetala-skadestandet-med-500-kr-i-manaden/

  5. Undrar hur bra han kommer göra i detta fall😉 Förhoppningsvis är tredje statsmakten skyddad av det stora allmänintresset därmed yttrandefriheten.
    http://www.dn.se/nyheter/sverige/ekeroth-hotar-att-stamma-dn/

%d bloggare gillar detta: