12 sätt du kan ha fel när du tror att du har rätt

“In reality, we often base our opinions on our beliefs, which can have an uneasy relationship with facts. And rather than facts driving beliefs, our beliefs can dictate the facts we chose to accept. They can cause us to twist facts so they fit better with our preconceived notions. Worst of all, they can lead us to uncritically accept bad information just because it reinforces our beliefs. This reinforcement makes us more confident we’re right, and even less likely to listen to any new information.”

Det är snart två år sedan jag skrev min populära blogg-post om hur fakta-upplysning kan ge precis motsatt effekt. Det är dags att återbesöka samma ämne, för det är alltid lika aktuellt. Nu kommer jag att skriva om tolv olika sätt som du och jag kan ha fel, när vi är övertygade om att vi har rätt.

Nu menar jag alltså inte logiska fel i hur vi tänker eller hur vi argumenterar. Sådant skulle man nog kunna skriva hyllmetrar om utan att komma till något definitivt. Det jag pratar om är den undermedvetna känsla vi har för om något är rätt eller fel som vi bygger vår reaktion på. Det är troligtvis från när det var avgörande för vår överlevnad att vi kunde komma till ett snabbt beslut, det var då mindre viktigt att det var absolut rätt reaktion.

Bekräftelse-tendens

Vi gillar att hålla med personer som håller med oss. Det är därför vi oftast besöker webbsidor som uttrycker samma politiska åsikt som de vi har, och umgås med människor som har liknande åsikter och smak. Vi undviker ofta människor, grupper eller nyhetskäller som gör att vi känner oss osäkra på våra åsikter. Det är också bekräftelse-indikeringen som gör att vi, ofta omedvetet, enbart refererar och sprider de kommentarer som stärker våra egna åsikter samt ignorerar kommentarer som kan störa. Internet förstärker den här effekten, genom att det är lättare att sprida affirmation och lättare att ignorera sådant vi inte vill sprida.

Grupptänk

Liknande bekräftelsen är att vi trivs i grupper. Har vi hittat en grupp med människor som vi gillar att umgås med anpassar vi våra åsikter och beteende med vad som är acceptabelt i den gruppen. Man förstärker gruppens åsikter och förminskar de åsikter som kommer utifrån gruppen. Jag skulle vilja påstå att man övervärderar information från andra i gruppen och generellt undervärderar åsikter som kommer utifrån.

Spelarens vanföreställning

Det kallas visserligen vanföreställning, men är mer ett logiskt feltänkt som är baserat på en felaktig uppfattning att statistik kan förutspå utfall. Vi brukar nämligen lägga stor vikt vid tidigare händelser och situationer och tror att de på något sätt kan styra vad som sker framöver. Det klassiska exemplet är när man singlar slant, efter ett par försök som Krona kommer upp blir det automatiskt att vi kommer välja Klave trots att det är samma chans för båda utfallen.

Det är samma grundtendens som gör att vi tror att turen ska ändras, en grundkänsla som är en stor orsak till mycket spelmissbruk, att även om det inte finns någon chans att vinna så hoppas vi ändå på att turen ska vända. Så vi köper den där trisslotten, eller går med i Postkodslotteriet, för att vi hoppas på storvinsten.

Efter-köp-rationalisering

Kommer du ihåg när du köpte något helt onödigt, trasigt eller till för högt pris, men du rationaliserade köpet till sådan grad att du tyckte att det hade varit en bra idé hela tiden? Det är just så efter-köp-rationalisering fungerar. En inbyggd reaktion som får oss att må bättre även när vi gjort något jättedåligt, särskilt när vi betalar för det. Vissa kallar det konstigt nog för Köparens-Stockholm-sympton, och det är ett sätt att undermedvetet rättfärdiga våra köp, särskilt de dyra sådana. Troligtvis är det en vidareutveckling av att vi hellre väljer att följa en väg som vi redan har slagit in på än att erkänna att vi har fel, eftersom alternativet är att vi skulle bli osäkra på vårt beslutsfattande.

Tendensen att ignorera sannolikhet

Väldigt få av oss har problem med att sätta oss i en bil för att åka någonstans, men många är rädda för att flyga. I stort sett alla känner till att det är troligare att vi råkar ut för en dödlig olycka när vi åker i en bil än när vi flyger, men ändå finns den där rädslan där eftersom flygning känns onaturligt. Det är samma instinkt som gör att vi är mer rädda för terrorism än till exempel att trilla ned för en trappa eller bli magsjuk av att vi ätit något dåligt, trots att sannolikheten ser liknande ut som med flygning. Vi har helt enkelt en tendens att överdriva riskerna med relativt ofarliga aktiviteter, samtidigt som vi känner oss tvingade att överskatta mer farliga sådana.

Observations-filtret

Vi lägger ibland märke till saker som vi inte känner att vi har lagt märke till tidigare, och drar felaktigt slutsatsen att frekvensen har ökat. Om jag till exempel köper en ny bil kommer jag att lägga märke till liknande bilar nästan överallt. En kvinna som blir gravid tenderar att upptäcka att hon är omgiven av andra gravida kvinnor. Eller om man hör en bra låt, så hör man plötsligt den låten överallt och det känns som den blir sönderspelad. Det behöver inte vara så att något händer oftare, utan det är bara att vi (oavsett anledning) valt det i vårt sinne och alltså lägger märke till det oftare. Det är egentligen inga konstigheter, men det blir ett stort problem när man inte känner till den tendensen utan faktiskt tror att dessa objekt förekommer eller händelser sker i högre omfattning än tidigare. Det blir alltså en känsla av att uppkomsten av vissa skeende inte kan vara av en tillfällighet (även om det är det).

”Gilla läget”-tendensen

Vi brukar vara oroliga inför förändringar, vilket leder till beslut som garanterar att saker förblir desamma eller ändrar så lite som möjligt. Vi vill hålla oss till våra rutiner, politiska partier och våra favoritmåltider på restauranger. En del i detta är en helt ogrundad känsla att alternativen skulle vara sämre. Tendensen kan sammanfattas med ”Om det inte är trasigt, behövs det inte fixas.”, som gör oss rätt konservativa i vårt förhållningssätt. Vi är alltså knappast så öppna för förändring som vi säger att vi är, i första maj-tåg eller i val-lokaler.

Negativitets-tendens

Vi lägger för mycket uppmärksamhet till kriser och tråkiga nyheter, och det är inte för att vi är sjukligt intresserade av andras olyckor. Det är snarare eftersom vi undermedvetet tycker att det är viktigare att känna till negativa saker eller anser att nyheter om olyckor är mer djupgående och att positiva händelser är alldeles för ytliga.  Vi brukar också ge mer trovärdighet till tråkiga nyheter, kanske för att vi är misstänksamma (eller uttråkade) av påstående om motsatsen. Om man ser till människans utveckling så torde det bero på att det överlevnadsmässigt är viktigare att lyssna på nyheter om den sabeltandade tigern än om att blåbär smakar gott. Steven Pinker skriver om hur brott, våld, krig och liknande händelser stadigt har minskat, men många människor skulle snarare säga att det blir värre, ett tydligt exempel på negativism-tendens.

Folkmassa-effekten

Även om vi ofta är helt omedvetna om det, så älskar vi att vara med i folkmassan. När massorna börjar plocka en vinnare eller favorit, det är då vår individuella hjärnor stänger av och går in i en slags ”grupptänkande” eller ”hivemind mentality”. Men det behöver inte vara en stor folkmassa eller hela folket i en nation, det händer ofta i mindre grupper som en familj eller ens kollegor på jobbet. Det är vad som gör att vi stormar en skola för att en person hängt ut andra personer på nätet. Det är vad som gör att vi stormar en fotbollsplan på grund av nästan vad som helst. Vi slutar att ta hänsyn till om vi verkligen håller med om omständigheterna och gör som alla andra.

Synvinkel-filtret

Som individer, hela tiden instängda i våra egna huvuden, är det svårt att se utanför våra egna tankar och upplevelser. Vi ser oss som del i samhället, och det i sådan grad att vi förväntar oss att alla andra ska vara, tänka och reagera som vi. Vi överskattar ofta hur många som håller med oss, eller varför de håller med oss om de gör det, samt tycker att alla borde komma till samma slutsats som vi. Det kan också ge effekten att en grupp radikaler får uppfattningen att många andra stödjer deras sak.

Fast i nuet-tänkt

Vi människor har svårt att se oss själva i framtiden och har därför svårt att ändra våra vanor och beteende utifrån vårt framtida jag. De flesta av oss vill nog helst njuta nu och skjuter gärna upp konsekvenserna till senare. Som exempel kan man ta ekonomin där vi tenderar att låna till resor och andra kortsiktiga njutningar samt hälsovanorna där vi gärna tar en chokladbit istället för frukt och tränar imorgon istället. Faktiskt visar en undersökning just att när vi planerar inköp för nästa vecka väljer vi oftast frukt, men om vi gör motsvarande val för idag blir det just choklad.

Förankrings-effekten

Också kallad för relativitets-fällan, är när vi jämför en begränsad delmängd av tillgängliga objekt. Det kallas förankring eftersom vi fixerar på ett värde eller antal och jämföra det mot allt annat. Klassiskt exempel är ett objekt som är till salu, vi tenderar att uppfatta (och värdera) skillnaden i pris men glömmer bort det totala kostnaden. Samma sak gäller restauranger, har du lagt märke till att det finns några få dyra förrätter? En anledning kan vara att de övriga förrätterna ska verka mer rimligt prissatta. Vi, som individer, tenderar därför att välja just de subjektivt mer prisvärda alternativen och undvika de dyraste och de billigaste.

Ovanstående är några grunder som gör att vi kan fatta ett felaktigt beslut, eller skapa en felaktig uppfattning, snabbt och enkelt och utan att egentligen luta sig mot någon evidensbaserad undersökning. Vi vet ju hur saker och ting är och orkar inte undersöka varje liten sak. Jag fungerar så, och jag tror nog även du som läsare fungerar så. Man behöver arbeta med detta på samma sätt som man hanterar fördomar, genom att känna till dem, synliggöra det för sig själv och försöka undvika att ignorera att man kanske är mindre rationell än vad man tror. Punkterna har jag översatt från George Dvorsky – The 12 cognitive biases that prevent you from being rational .

2 kommentarer

  1. ”Det klassiska exemplet är när man singlar slant, efter ett par försök som Krona kommer upp blir det automatiskt att vi kommer välja Klave trots att det är samma chans för båda utfallen.”

    Fast det stämmer inte riktigt. Att det kommer upp som krona t ex 4 gånger i rad är en chans på 1/16. Därför ökar chansen att nästa kast blir klave för varje kast som görs, i takt med att det blir mer osannolikt med krona.

    Annars, mkt intressant inlägg. Bokmärkt för framtiden!

    1. Nja, det är just den uppfattningen som är felaktig. För varje kast är det fortfarande 50% chans, däremot om man satsar på att krona kommer upp just 4 gånger i rad så har du rätt i att chansen endast är 1/16, men det är ju inte det man gör. Sannolikheten för båda utfallen ökar för varje kast och därför påverkas inte slutresultaten. På oändligt med kast kommer fortfarande sannolikheten vara 50% för Krona och 50% för Klave (det är försumbart utfall där pengen hamnar på kant).

%d bloggare gillar detta: